Det småregnar när Lina Nygren kommer in genom grinden. Med ett stort leende börjar hon omedelbart berätta.
– I en liten stad som Vadstena lär man känna varandra och så hörde Ida från Folkuniversitetet av sig och berättade att hon var på jakt efter en krokimodell, säger hon och fortsätter med ett stort skratt:
– Och då kände jag att det verkar rimligt, jag säger ja.
Hon har aldrig varit modell tidigare men är sorten som mycket hellre säger ja än nej.
– Och när en kompis ringer tänker jag att kan man så kommer man. Absolut!
Kursdeltagarna dyker upp och trycker ihop sig under det lilla taket över dörren i väntan på Lena Linde, deras lärare. Väl inne är de snabbt igång. Stolar flyttas, block och pennor plockas fram. Lina smiter in i ett annat rum och förbereder sig. Snart kommer hon tillbaka iförd en stor mjuk badrock. Under tiden som deltagarna bläddrar upp blocken placerar hon sig på ett litet podium.
– Vi börjar med lite uppvärmning och snabbskisser, säger Lena och ger tre minuter till första skissen.
Lina byter position, deltagarna får två minuter och så en ny position och en minut. Så fortsätter kvällen, med ny position, ny tidtagningen, tre, tio eller enstaka minut. Och instruktioner på hur de ska tänka när det jobbar.
Ingen pratar med Lina. Överenskommelse i kroki är att så länge modellen är naken ställs inga frågor.
Lena berättar att kroki är grunden till mycket konst och att en kropp innehåller alla former och därför ett bra sätt att lära sig. Att skissa ger också träning för att se former, tyngdpunkt och skuggor. Men ingen hinner fastna i detaljer.
– Ibland, om någon petar för mycket, så kan jag sätta en krita i handen. Då kan man inte peta, och inte sudda heller för den delen.
De flesta är nybörjare men inte riktigt alla.
– Jag tecknade mycket för 30 år sedan och det är roligt att komma tillbaka. Det är jättesvårt men roligt, man känner att man lär sig mer och mer, säger Gullvi Alldén samtidigt som hon lägger skuggor med pennan.
Eva Skoog, som sitter bredvid, kommenterar hur tidsbegränsningen påverkar henne.
– Man hinner inte tänka. Man måste låta handen gå.
Det blir paus och Lina drar på sig badrocken samtidigt som hon kikar nyfiket i blocken som kursdeltagarna lagt ifrån sig. Hon beskriver hur det är att sitta still i flera minuter.
– Jag känner att det går bra men så plötsligt gör det ont överallt, säger hon och skrattar igen.
Att vara modell för kroki innebär att du är naken. Hur känns det?
– Det känns inte konstigt alls. Jag var mer nervös för att vara modell än att vara naken. Jag har ju inte testat att sitta still i flera minuter innan. Men Lena har fått hjälpa mig på traven kan man säga. Det gäller att koppla bort, man känner efter hur kroppen känns och fäster blicken på en punkt någonstans.
Men i en stad där du bor, hade det inte varit lättare någonstans där du inte känner någon?
– Jag visste att jag känner Lena som håller i kursen och att det kunde vara någon mer som jag känner. Men jag tänker att det får var okej ändå.
– Visst att man är naken men det blir ju verkligen en form. Lite att "det här är vad det är, här står jag stadigt". Man får ett neutralt förhållande till kroppen. Det känns inte som de som är här sitter och tänker en massa saker om ens kropp.
Pausen är slut. Lena flyttar en lampa. Lina går upp på podiet och fäster blicken på väggen. Kursdeltagarna får nya uppdrag som blir nya skisser.