Kaniner har alltid legat Cassandra varmt om hjärtat. Här är det lille Albert som just fångats in efter ett motionspass ute på åkern.
När hon var liten, berättar Cassandra, skaffade hon och systern en hamster som de hade gömd i en sidovind så att deras föräldrar inte skulle få syn på den. Hon ler åt minnet när hon tar emot i hemmet ute på Vadstenaslätten dit hon flyttat tack vare kärleken Tommie Karlsson.
Omplaceringshunden Wilska, som fått permanent boende hos paret, skäller nyfiket medan lilla Ärtan, en betydligt mindre ras, håller sig lite lugnare.
– Jag har alltid tyckt om djur, förklarar Cassandra som efter gymnasieåren inom naturbruk reste till Spanien och jobbade som volontär bland hästar och åsnor. Men hon inte bara tog hand om dem.
– Jag köpte två åsnor då båda höll på att svälta ihjäl.
När hon återvände till Sverige fortsatte engagemanget för övergivna djur. Under några månader tog hon bland annat hand om tolv katter i sin mammas hus, efter att mamman rest bort.
Vad tyckte hon om det?
– Att det inte var en av de bästa idéerna som jag haft, säger Cassandra och skrattar.
Skånetjejen Cassandra Lindahl har blivit östgöte sedan hon träffade kärleken Tommie Karlsson.
I fjol räddade Cassandra och sambon Tommie 48 hönor från slakt på grund av att de inte producerade tillräckligt många ägg. Alla fick nya hem, varav tre hos paret.
Åsnorna Gin och Tonic, första gången Cassandra såg dem som volontär i Spanien.
När hennes Facebook-konto för cirka tio år sedan bara bestod av djur-uppdateringar, startade hon Cassis omplaceringar. Här kan följarna se hur det går för djur som räddats och förhoppningsvis också fått en ny chans.
Även om Cassandra tagit emot många olika djurraser genom åren har kaniner legat henne extra varmt om hjärtat. När hon började fanns nästan ingen hjälp att få, förklarar hon.
– Nu finns det lite fler kaninomplaceringshem i Sverige.
Men hon tar inte in alla övergivna djur i sitt hem.
– Jag vill att de jag tar emot ska ha det bra. Det är tufft att säga nej, men jag hjälper de jag kan. Resten är inte mitt ansvar, poängterar Cassandra som även har ett heltidsjobb som grundskollärare i Motala.
Sambon Tommie medger att det ibland kan vara svårt att skiljas från djur som tillfälligt flyttat in till paret.
– Man bygger ett band till dem, säger han.
Cassandra hjälper även hästar som av olika anledningar behöver nya hem, eller riskerar att avlivas.
Hunden Wilska var från början omplaceringshund. Men när Cassandra Lindahl efter ett år inte hittat ett nytt hem till den då väldigt aktiva hunden, valde hon att behålla den själv.
Skönt att få skutta runt utanför inhägnaden en stund.
Men att ta emot hemlösa djur är kostsamt, medger Cassandra. Inte minst när det kommer till veterinäravgifter. Samtidigt är det ett medvetet val, framhåller hon.
– Andra lägger pengar på fotboll eller bilar. Jag lägger dom på djuren och de ger jättemycket.
I framtiden skulle hon önska att ha ett ordentligt djurhem med plats för fler, med hjälp av andra volontärer. Trots alla olika arter som kommit och gått i Cassandras liv genom åren finns en stark önskan kvar – att skaffa en åsna.
– Den skulle vara välkommen alla dagar i veckan.