De sitter i var sin stol på den stora inglasade balkongen. Solen har snart förflyttat sig så mycket att den inte längre skiner rakt in. Men värmen är kvar.
– De har monterat vinterlisterna mellan glasen, säger Anders samtidigt som han öppnar upp för att det ska bli lättare att fotografera den fina utsikten.
Anders och sambon Ulla Morin har levt ihop i över 40 år. År som fyllts med många flyttar. Mycket inom Stockholmsområdet men också Österlen och även tidigare i Vadstena. Ofta har de bott i gamla hus som har renoverats och byggts om.
Senaste flytten gick för en knapp månad sedan.
– Vi har bott i trygghetsboendet här i tre år, men det var inte rätt för oss. Vi har bott på landet i hela vårt liv och ville ha det nu också, säger Anders.
Att det blev Sjöängen säger han är en ren flax.
– Mäklaren hade fått en sen avbokning och så fick vi veta att det fanns en chans på den här lägenheten. Så vi fick en natt på oss att bestämma oss, säger Anders och fortsätter:
– Det var först till kvarn som gällde och då fick det gå fort.
De hade tittat på de tre nybyggda husen tidigare men då fanns inte den lägenhet som de nu bor i med, den var ju såld.
– Vi var förberedda på att om vi skulle hitta något annat än där vi var behövde vi köpa något. Och så blev den här ledig och de tillval som gjorts passade oss perfekt, säger Anders och visar runt.
Fyra rum och kök på 94 kvadrat kändes perfekt för dem. Till det den stora balkongen, där ungefär halva är inglasad. Utsikten över Vättern och betesmarker är slående vacker och känslan av att faktiskt bo på landet finns där.
– Det rör sig mycket folk här, de promenerar här nere, och det finns alltid någon att se, säger Anders.
Ulla ser ut att njuta i sin stol och skrattar lite när hon säger att hon nog sitter kvar. För varför flytta på sig när man har det varmt och gott och en vacker utsikt.
Redan när de flyttade till Vadstena för tre år sedan var de överens.
– Då sa vi att nu ska vi bo fräscht och nytt. Allt vi bott i var gammalt, säger Anders.
Att det skulle bli ytterligare en flytt, inom Vadstena, visste de inte då. Men ångrar sig gör de inte.
Anders berättar hur de körde några lådor i taget och flyttade in lite successivt. Sen blev det en del nya möbler. Och när väl tavlor kommit upp och skåp och garderober fyllts på så känns det som hemma.
– Det rör sig folk i området, vi morsar på grannarna i hissen och så har jag en del gamla skolkamrater som bor i stan också. Och så min syster som flyttade till Vadstena före oss, säger Anders.
Ulla kommer norrifrån men Anders är uppvuxen i Motala och familjekopplingarna till Vadstenaområdet är många. Han lutar sig mot balkongräcket.
– Den här bilden av Motala hade jag nästan när jag växte upp på Brinken, med radiomasterna, säger han och pekar.
Fast masterna är lite längre bort så gillar han vyn över sin gamla barndomsstad.
– Sen har vi Västergötland där och när löven faller antar jag att vi kommer se det nya området Karlsfrid.
Efter alla flyttar som de gjort tillsammans är frågan om de kommer bli kvar på Johan III:s väg.
– Det beror alldeles på, säger Ulla med ett litet spjuveraktigt leende.
– Ulla sa ”äntligen, jag har bott i en byggarbetsplats i alla år”, och så är det inte här. Så det får vi hoppas, säger Anders.