Han prästvigdes i juni 2015. Första tjänsten i Motala. Sedan en kort tid i Mjölby för att i oktober 2016 börja arbeta i Mantorp. Men nu är Jacob Ottoson tillbaka i Vadstena där det en gång började, i och med Svenska kyrkans grundkurs vid Vadstena folkhögskola. När Jacob arbetade i Mantorp utlystes ett antal tjänster.
– Så dök den här möjligheten upp i Vadstena och då sökte jag hit.
Ursprungligen kommer Jacob från Spånga, nordväst om Stockholm. Född och uppvuxen där och med en tanke om att eventuellt bli journalist. På gymnasiet gick han samhäll med just inriktning journalistik.
– Jag kom in i kyrkan via konfirmationen och var väl inte så inställd på att jag skulle jobba inom kyrkan. Jag brann för journalistiken, tycker det är kul att skriva och uttrycka mig på det sättet.
Fanns det något kyrkligt inslag i din uppväxt, i familjen?– Nej, mina föräldrar har jobbat på bank och så vidare, inte något kyrkligt alls, utan det är min egen väg. Det växte fram. När jag gick ut gymnasiet var jag inställd på att bli journalist. Men jag tror det är ett slitigt jobb så jag är glad att jag inte blev det, säger Jacob med ett skratt.
Han berättar om ett sommarläger när han var konfirmationsledare, inom Spånga församling.
– Jag kände att jag inte fick ut min fulla potential, att jag hade en lite annan inriktning än mina ledarkollegor hade, med lek och bus. Medan jag brann mer för gudstjänster och sådana saker. Men så sa en av pedagogerna där att man kan göra annat inom kyrkan och öppnade då en dörr vilket gjorde att det vände tvärt för mig; jag ska nog jobba inom kyrkan. För mig blev det då givet att söka till präst, riktigt varför vet jag inte.
Det var mer en intellektuell insikt – ingen uppenbarelse eller ett kall?– För mig blev det att utforska den vägen. Som person är jag nog ganska driven och målinriktad. Präst ska jag bli, då utforskar jag det till 120 procent. Jag har inte ångrat mig. Det är ett fantastiskt yrke på många sätt och vis. Förtroendeyrke men också väldigt mångsidigt. Inte alls olik journalist kan jag tänka mig, att träffa människor, möta människor och höra livsberättelser. Det är väldigt likt i form av kreativitet, med predikningar och mycket texter.
Hösten 2010 blev det så studier vid Vadstena folkhögskola, där han även träffade sin blivande fru Lovisa, som kommer från Vadstena.
– Vadstena växte mycket för mig redan då. Så jag har alltid haft blicken på Vadstena sedan jag flyttade ifrån och trodde väl inte möjligheten skulle dyka upp så pass tidigt som det gjorde nu, vid årsskiftet 2018/19. Så då kände jag, nu är det verkligen värt att ta chansen.
Jacob beskriver Vadstena som en fantastisk arbetsplats, beaktat historien och som en mötesplats med kyrklig tyngd. Där Klosterkyrkan har en särställning tillsammans med alla andra kyrkor.
– Det ska bli fantastiskt att utforska, jag har knappt snuddat vid allt. Jag kom ju i februari. Så det ska bli spännande att följa allt i ett år.
Din Gudsbild – hur ser den ut?– Jag tror på en Gud som är med i livets glada stunder och även när det är tufft och svårt. Som firar och gläds med oss men bär när livet är svårt. En närvarande och personlig Gud.
Som man kommunicerar med dagligen och stundligen?– Få tid att stanna upp. Vi lever så fort i dag. Man orkar eller hinner inte stanna. Att lämna lite utrymme för att få saker att växa och gro, det är sådana rum vi försöker skapa i kyrkan och det skulle fler behöva.