Få orter har ett så missvisande namn som Granby. Inte en gran så långt ögat når . . .
Den som passerar Granby på vägen utanför Vadstena mot Mjölby har anledning att förundras. Det är mest bara lövträd och buskar, några få tallar. Men var är alla granar? Corren åkte dit för att lösa gåtan.
Så här års har Granbyborna skärpt till sig lite, en och annan belyst julgran har ställts dit. Och hos familjen Jensen blir det riktigt napp, de har till och med en äkta planterad gran.
-- Jag och ett barnbarn satte en liten granplanta för 10--12 år sedan, berättar Kristina Jensen.
Nu har granen nått skaplig julgranshöjd, i år blir det ingen smyckning av den. Att Granby saknar granar har Kristina Jenssen aldrig tänkt på. Men det finns de som har funderat och till och med försöker sig på en vetenskaplig förklaring. En är Björn Segrell, lektor på Tema geografi på Linköpings universitet som för övrigt har byns enda sommarstuga.
Ortnamn som slutar på by kan dateras till vikingatid. Då fanns, förutom Granby, det närliggande Egeby, numera Klosterstad. Ege betydde ek.
-- På den tiden hade byar ofta terrängbeteckningar som förled, i det här fallet ekar och granar, säger Björn Segrell.
Då kan Granby ha varit granbevuxen och en del av det som nu kallas Fyllaskogen söder om ner mot Fyllagård och Tistorp, tror Björn Segrell.
Sedan har de huggit skogen och marken odlats upp. Nyodlingen kan ha påbörjats redan på vikingatiden eller medeltiden. Det finns ingen som vet riktigt.
När granen kom till Götaland tvista de lärde om. Den gängse uppfattningen är att granen vandrade in på järnåldern och borde ha varit vanlig i dessa trakter på vikingatiden, andra tror att granen kom senare.
Björn Segrell ansluter sig till den förra. Det granpollen som hittades vid utgrävningarna i Alvastra pålbyggnad tider på att gran fanns tidigare än så.
-- Ursprungligen låg hela byn norr om landsvägen som har haft samma sträckning sedan urminnes tider, säger Björn Segrell.
Sedan sprängdes den, och exempelvis Granby norrgård hamnade längst i söder.
Familjen Backman, som bor där nu, har för övrigt planterat en granhäck som vindskydd med varierande resultat.
Björn Segrell brukar visa runt sina studenter från universitetets turismutbildning för att påvisa de kulturgeografiska förändringarna i Granby.
Orten var sockencentrum i gamla Sankt Pers församling, det fanns bland annat en skola, för övrigt familjen Jensens hus, en fattigstuga, och en prästgård som brann upp i början av 1900-talet.