Mikael Engdahl är Vadstenakillen som blivit barndomsstaden trogen. Inte nog med det, han är kvar på den arbetsplats där han började som 15-åring.
– När vi skulle göra prao i nian ville jag komma till en bilverkstad, men den platsen var upptagen. Så läraren Fredrik Waxegård nästan tvingade mig att praktisera på banken.
Här rådde en annorlunda klädkod än jeans och tröja som Mikael var van med.
– Man skulle vara prydlig. Jag fick ha manchesterbyxor, skjorta och slips, berättar den vid intervjutillfället slipslöse vd:n.
Trots att praoplatsen inte blev den önskade tjurade han inte ihop.
– Nej då, jag bestämde mig för att göra det bästa av det och trivdes direkt, säger Mikael som bland annat fick sysselsätta sig med att räkna och packa mynt.
– Vår bank hanterar fortfarande kontanter, konstaterar han nöjt.
Mikael trivdes med banken och den uppenbarligen med honom, för efter praotiden fick han erbjudande om sommarjobb.
– Jag tackade nej två gånger eftersom jag lovat att sköta om bisamhällen ute i Hov.
Men tredje gången bankchefen ringde kunde Mikael tacka ja, då han fixat en ersättare till biskötseln.
Men det var inte bara jobb för den unge Mikael. Att meka med mopeder och folkracebilar var ett stort intresse. Ett annat att spela handboll i Vadstena HF.
– Jag var rätt dålig som utespelare, så jag fick ställa mig i målet.
I HC Wetterns hockey var han bättre.
– Jag var duktig skridskoåkare och inte rädd för att smälla på motspelarna. Men jag hade dålig puckföring.
Efter högstadiet gick Mikael tvåårig ekonomisk linje på gymnasiet och tänkte sedan läsa vidare på bankskola.
– Men jag fick höra från Vadstena sparbank att jag kunde jobba och samtidigt få min utbildning där, så jag gjorde så.
Mikael fick fast anställning som kassör redan som 18-åring. Drivkraften att göra affärer tog dock överhand.
– Jag gick ofta undan för att prata med kunder. Det väckte en del irritation från de andra i kassorna, så jag bad att få jobba som placeringsrådgivare i stället.
Cheferna såg Mikaels drivkraft och gick med på det. Under åren avancerade han uppåt, blev först försäljningschef och för 17 år sedan privatmarknadsschef. Under de sista tio åren av dem var han även vice vd innan han 2015 efterträdde Royne Pettersson som vd.
– Styrelsen ville ha en kundundersökning ganska direkt. Det kändes både nervöst och kul innan och bara kul efteråt när det visade sig att vi hade de mest nöjda bankkunderna i Sverige.
Även de två efterföljande åren har Vadstena sparbank varit Sverigebäst
– Det här har byggts upp under många år. Alla i personalen bidrar på sitt sätt.
Vad är du bra på?– Jag är positiv, har drivkraft, "kan ta" människor och engagera dem. Som chef vill jag inte göra om de anställda, utan ta tillvara deras styrkor.
Vad kan du bli bättre på?– Att strukturera. Och så jobbar jag ständigt med att låta andra människor prata klart, jag kan bli ivrig att säga saker.
Sedan behöver jag vara mer närvarande när jag är hemma, släppa jobbtankarna då. Och så skulle jag gärna hinna motionera mera och tappa några kilon.
Vad är Vadstena för dig?– Vackert, man har nära till nästan allt och det är trevligt att känna igen människor, säger Mikael som får finna sig i att bli igenkänd och tilltalad när han rör sig på stan.
– Jag får inte åka och handla på fredagskvällarna för min fru. Det kan ta två, tre timmar innan jag kommer hem.