Wasagårdens matsal har förvandlats till klädbutik. Ställningar med allehanda plagg har på en timme rullats in i lokalerna från minibussen som står parkerad utanför. Katrin kör ofta länet runt och gör stopp på olika boenden och hos pensionärsföreningar där hon på plats kan hjälpa äldre att prova ut en ny garderob.
– Jag hade inte hoppat på det här jobbet om jag vetat hur slitigt det var, men jag ångrar det inte heller, säger hon.
Inte sällan besöker Katrin två platser om dagen. Det innebär att hon då också måste lasta ur och sedan in i sin buss på egen hand, vilket sliter på kroppen. Samtidigt, säger hon, är mötena med alla pensionärer något som verkligen ger energi.
– Jag har aldrig känt mig så betydelsefull eller haft ett så viktigt jobb i hela mitt liv.
Katrin har ett långt förflutet som säljare. Hon har bland annat varit med att bygga upp Dressmann i både Stockholm, Linköping, Örebro, Jakobsberg och Motala. Det var också under den här perioden i livet som hon mötte sin man Ronny, som också är säljare.
När paret skulle bilda familj lämnade de Stockholm för Motala, där de under några år blev delägare i Etage bar på Bispmotalagatan. Efter att Katrin varit mammaledig hamnade hon så småningom på ett företag som sålde skyltdockor till detaljhandeln. Tyvärr lades det ner, när näthandeln tog över marknaden mer och mer.
Katrin började sälja husbilar i Mantorp. Hon skrattar högt när hon ser min förvåning och berättar att hon inte hade någon teknisk kunskap men ändå lyckades väldigt bra genom att nå de kvinnliga kunderna. Katrin såg och demonstrerade alla praktiska inredningslösningar i bilarna.
Senare rekryterades hon som säljare till resebranschen, men efter några år kände Katrin att förutsättningarna inte blev som hon hade tänkt och valde därmed att säga upp sig.
Tankarna på att starta något eget hade funnits där länge och under ett år letade både Katrin och maken efter ett lämpligt företag att investera i. Till slut hittade Ronny en annons om en rullande klädbutik som han tipsade henne om.
Hon skrattar igen när hon berättar att de båda tyckte att annonsen kändes väldigt inställsam, ja rent av lite oseriös.
"Vill du jobba sju månader om året och tjäna bra?"
Samtidigt framhöll Ronny att verksamheten erbjöd allt som Katrin gjort, så hon ringde upp.
Affären gick snabbt och efter att han gjort en snabb kontroll av företagets bokföring slog hon till och investerade en större summa.
– Det var på vinst och förlust, säger hon.
Hur vågade ni?
– Det gäller att kunna se på siffrorna om du kan få en avkastning och jag såg att Katrin kommer att kunna försörja sig, säger Ronny.
Sedan dess har Katrin jobbat hårt. När vårsäsongen startar i början på mars jobbar hon 16 timmar om dagen för att efter hand gå ner till elva. I mitten på juni blir det lugnt, för att i början på september börja om i högt tempo igen inför en ny säsong.
Katrin berättar att hon under drygt tre månader hinner besöka omkring 80 platser i länet.
Innan pandemin bröt ut hade hon lyckats öka företagets omsättning med nästan 40 procent. Men därefter väntade en tuff tid när hon plötsligt tvingades lägga företaget på is, på grund av smittspridningen i landet.
– Jag sålde inte en strumpa.
Katrin sökte några extrajobb en tid och när hon till slut kunde återuppta sitt företag blev hon tvungen att börja om från början och dessutom använda sina sparade pensionspengar.
– Det var skitjobbigt, medger hon.
Nu ser Katrin hoppfullt på året som kommer och längtar efter kontakten med alla pensionärer. Hon tycker också mycket om de modevisningar som hon är med om att arrangera, där den äldsta mannekängen som varit med var 98 år. Att det är just pensionärer som visar upp utbudet tycker hon är viktigt.
– Man ska se kläderna på sina kompisar. Jag vill inte ha likadana 38:or. Man ska vara som man ser ut!
En halvtimme innan Katrin ska öppna den tillfälliga butiken i Wasagården knackar det på dörren och en kvinna sticker in huvudet.
"Får vi komma in?", frågar hon.
– Ja, utbrister Katrin och slår ihop händerna av iver.
Inga-Maj Bolmstedt är en av dem som är tidigt på plats. Hon börjar kika på några sjalar.
Inga-Maj berättar att hon alltid tyckt mycket om att gå i butiker. Att ha möjlighet till det, på det här sättet, uppskattar hon.
– Det är jättesmidigt och man kan prova i lugn och ro.