Lastköpingsgatan där Evas historiska hus med koppling till Vadstena Hospital ligger.
Med ena långsidan direkt mot Lastköpingsgatan ligger ett hus som är en del av Vadstenas hospitalshistoria. Från gatan ges en liten glimt av den lummiga trädgården. Huset byggdes 1833, samma år som hospitalet anställde en uppsyningsman med översikt över verksamheten. Det kom att bli hans bostad. Sedan några år tillbaka bor Eva Sandegren i huset med sin katt Tiger.
– Det är Tiger som bestämmer här, säger hon.
Under många år var Eva handpappersmakare i Gränna och drev en tid även tidningen Runt Vättern.
– Vadstena var en plats jag kom till ofta. Det var ett slags tillflyktsort.
En sjöfararkista är placerad precis vid trappan.
Hon hade varit i staden både på jobb och för rekreation och tanken hade funnits länge att det kanske vore fint att bo här.
– Jag sökte förändring i livet och behövde en omstart. Då dök det här huset upp.
När hon var och tittade på det påminde det henne om att komma hem till farmor.
– Hon lärde mig så mycket, att ta vara på saker och om hantverk.
Redan som ung ägnade sig Eva mycket åt olika kreativa uttryck som broderi, växtfärgning, måleri och keramik.
– I det här huset kunde jag ha boende, ateljé och verkstad i samma hus. Det hade jag längtat efter.
Eva har bedrivit kreativ verkstad under åren hon har bott i huset.
En förrådsdörr med handtag i smide.
Eva har under sin tid i huset börjat måla mer i akvarell och gouache. Under Vadstena Konstrunda 2022 hade hon sin första konstutställning på nedervåningen. Många kom för att se hennes konst, även många gamla vänner som inte bor i staden.
– Det handlade mycket om att våga ta plats och visa min konst.
I de två flyglar som historiskt hörde ihop med huset fanns förstaklassavdelningen för män på Vadstena Hospital. Där vårdades rika män med allvarliga psykiska sjukdomar. Flera andra hus i området var också del av hospitalet. Men i Evas hus bodde anställda med relativt hög status, som uppsyningsmannen och andreläkaren. Eva visar vad som ser ut som lysknappar i varje rum. Trycker man på en sådan hörs en ringsignal och en siffra rullar fram på en tavla ovanför dörren i köket.
– Detta är från tiden med tjänstefolk.
I många rum finns knappar som ger en ringsignal samtidigt som en skylt i köket visar varifrån larmet kommer. Förr i tiden var det det en signal för att få tjänstefolkets uppmärksamhet.
Tavlan över dörren i huset visar från vilket rum det har larmats.
Senare ägdes både Evas hus och flyglarna av Mariadöttrarna. Alltså de nunnor som idag bor i klostret på Omberg. På 1990-talet köptes husen av Lars och Birgitta Olai som var mycket kunniga i historia och byggnadsvård. I några av rummen finns schablonmålade golv som är återskapade av paret Olai. En liten bit av originalet har lämnats så att man fortfarande kan se hur det såg ut. Eva har fortsatt renovera enligt gamla metoder.
– Allt måleri är gjort med linoljefärg, limfärg eller äggoljetempera. Jag har en god vän som är väldigt kunnig i byggnadsvård och är själv intresserad.
Schablonmålade golv i flera rum.
Smyckad dörrpost i ett av rummen i huset från 1800-talet.
Elen behövde dras om och Eva har även velat lugna ned intrycken en del i jämförelse med de brokiga tapeter som var i de flesta rum. Huset är kulturminnesmärkt och hon tycker att det är viktigt att värna husets historia.
I trädgården finns mycket gammaldags växter som rosor och pioner och flera äppelträd. Speciellt är att där växer ett valnötsträd som hon kunnat skörda en hel del nötter från. Uppför en husvägg klättrar också ett blåregn som är anslående när det blommar.
– Första året förstod jag inte varför det stannade mc-knuttar här utanför. Men de fotade blåregnet.
Nu är det dags att sälja och flytta igen, men Eva blir kvar i Vadstena.
– Det handlar mycket om att jag vill skala ned.
Det nya stället är hälften så stort och ligger ännu närmare Vättern.
När Eva sökte förändring i livet och behövde en omstart dök huset upp och hon slog till. Nu ska hon och katten Tiger flytta vidare.