När Föreningen Gamla Vadstena ger ut sin 62:a småskift, en bok på 64 sidor, tar Björn Petersson med läsaren på en vandring längs strandlinjen i Vadstena. En vandring som berör såväl historisk tid som nutid.
Strandlinjen är den del av Vadstena som förändrats mest över tid om man bortser från nybyggnation utanför den gamla stadskärnan.
Boken skulle egentligen tagit sitt avstamp vid Lastköpingsgatan.
– Men eftersom vi inte hade bilder därifrån fick vi börja från folkhögskolan, säger Björn Petersson.
Vi börjar vandringen med ett historiskt stopp vid vattentornet som byggdes 1885 som en del av Birgittas sjukhus centralkök. Tornet försörjde inledningsvis sjukhuset med vatten.
– Fram till 1950-talet var det därifrån Vadstenaborna fick sitt vatten, säger Björn.
Med gamla och nyare bilder kan läsaren se hur området förändrats och ta del av historiska faktauppgifter.
Vi passerar Hjertstedska villan och vidare bort till Klosterkyrkan med bilder från takets renovering.
Vid Myntbacken fanns en småbåtshamn som i början av 1900-talet försvann då området fylldes ut och strandpromenaden blev till.
Längs vår historiska vandring får vi del av bilder och information om tullbodar, klappbryggor och båttrafik.
– Uppifrån Närke kom det större båtar som kom med järn som skulle till Boxholm.
På platsen där Birgittasystrarnas kloster ligger har det bland annat legat ett mejeri tidigare.
Vi gör ett stopp i anslutning till Sjögatan.
– Den sista som drev garveri var Lundberg.
Vid en stor eldsvåda 1907 brann garverilängan mot sjön ner till grunden. Åttio år senare skedde en gasexplosion på samma tomt. Hur huset då delades kan ses på en av bilderna.
Nere vid strandkanten har det funnits barkkvarnar och 1884 fick Vadstena ett ångtvätthus. Under 1990-talet uppfördes ny bebyggelse i stora delar av kvarteret.
På 1860-talet byggdes ett varmbadhus i änden av Krabbegatan.
– Idag står statyn Pan på den plats där varmbadhuset stod, säger han.
Staden hade även ett kallbadhus. Vid lilla båthamnen kan spår ses från de fundament som kallbadhuset stod på under 90 år. 1953 stängdes kallbadhuset i samband med en paratyfusepidemi (samtidens namn på salmonella) som bröt ut i staden. Kort därefter revs badhuset.
Vi fortsätter vandringen längs strandpromenaden genom nedre hamnparken och bokens bilder visar att här har legat såväl trädgårdsmästeri som damm med vingklippta svanar. När vi når hamnpiren kan vi konstatera att den ser nästan likadan ut idag som den gjorde för 100 år sedan.
Vi går vidare genom hamnområdets olika förändringar från 1850-talets tjusiga hamnschweizeri vidare till hamnpaviljongen som byggdes i slutet av 1950-talet.
– Idag är det bara saknad och förväntan kvar, säger Björn.
Vi vandrar vidare förbi hamnen och ut på Kronoängen som var sumpmark och fungerade som stadens soptipp under början av 1900-talet. Området fylldes successivt ut fram till 1960-talet.
Här slutar vår historiska promenad och läsaren får avsluta sin vandring med vinterbilder från stranden. Bland annat finns en bild med hästar som travtränas på Naddövikens is.
– Det här är första gången jag skrivit en bok, säger han.
Björn ansvarar för Föreningen Gamla Vadstenas bilder. Lite hjälp har han haft med att få fram fakta, korrekturläsning och språkkollt. Med hjälp av gamla och nya bilder tillsammans med korta texter fulla av faktauppgifter tas läsaren med på en spännande historisk resa längs Vätterns strand.