Emils arbetsrum används flitigt dagligen för filmskapande.
32-årige Emil Levin från Vadstena minns mycket väl den skräckblandade förtjusningen han kände när han redan som femåring råkade se en snutt av en skräckfilm.
– Jag stod i trappan och smygkikade på filmen som mina föräldrar satt i soffan och kikade på. Det var den svenska skräckfilmen Besökarna. De hade tidigare på kvällen lagt mig och sagt god natt. Men jag kände på mig att det var något spännande som hände där nere. Jag hörde ljud, det var skrik och dramatisk musik. Jag var medveten om att jag gjorde något otillåtet och det triggade mig.
– Mina föräldrar upptäckte mig såklart. Jag gav nog från mig något ljud, rädd som jag var. Då stängde de av filmen och tog hand om mig. Jag var som paralyserad och det gav mig mardrömmar i flera år. Trots det smygkikade jag konstant på skräckfilmer efter det.
När Emil var runt elva år hade han hunnit spara ihop till sin första VHS-spelare och kunde kika på skräckfilmer i smyg på sitt rum. Fascinationen var större än rädslan.
– Vi var ett kompisgäng med samma morbida intresse och vi smög runt och lånade VHS-filmer av varandra. Ju otäckare desto bättre.
Men det som fascinerade Emil mest var att det inte var på riktigt. Han var fullt medveten om att det var på film, men det påverkade honom ändå så mycket. Han har ett starkt minne när han i 14-årsåldern såg Motorsågsmassakern.
– Den skrämde mig totalt. Det var en av de filmer som cirkulerade runt i vårt lilla kompisgäng.
"Pennan är mäktigare än svärdet" menar Emil Levin.
En bild från kommande triologin med arbetsnamn "Stig in". Det är möjligt att namnet ändras senare.
Vilka filmer skrämmer dig mest?
– Jag gillar underhållningsskräck, riktiga slasherfilmer, men de blir jag inte rädd av. Visst hoppar jag till ibland men de skrämmer mig inte. Men det jag kallar äkta skräck är filmer som innefattar psykisk tortyr. Filmer där redan sårade människor utnyttjas av andra människor. Det är verkligen hemska och hjärtskärande filmer. Vad människor gör mot andra människor, vad de är kapabla till att göra. Det är skräck för mig.
Varför ska man skrämma människor?
– Enligt mig är det för att tillfredsställa adrenalinkicken man behöver.
Men mår människor bra av att bli skrämda?
– Ja, onekligen tror jag det. Vi behöver skrämmas för att lätta på trycket.
Emil har ett finger med i olika projekt. Han är producent, klippare och manusförfattare. Han jobbar mest med utländska kunder varav indiefilmbolaget Troma Entertainment är ett av de större bolagen.
Mest arbetar Emil bakom kameran, men i några av hans egna filmer är han ibland med i ett fotografi i bakgrunden eller så kan han skymta förbi kort i en scen.
Emil Levin är fascinerad av skräckfilmer.
Emils egentillverkade tarmar som han använder i kortfilmen Unplanned Parenthood från 2018.
Emil Levin drar ut tarmarna ur Eliza Sica i kortfilmen Auopssessed från 2019.
För Emil som jobbar med filmeffekter är det viktigt att det blir så bra som möjligt. Till en inspelning ville han att det skulle se så verklighetstroget ut som möjligt och gjorde något han beskriver som väldigt udda och bisarrt.
– Ja, jag besökte ett slakteri. Jag studerade hur det såg ut när innanmätet ramlade ur kroppen på djuret. Jag anser att alla köttätare bör vara med på en slakt och få perspektiv på varifrån maten kommer.
– Vid några inspelningar har jag faktiskt använt mig av slakteriavfall. Men det var länge sedan. Numera jobbar jag endast med korvfjälster som jag fyller med en vegansk blandning som jag själv tillverkar.
Hur skrämmer man en människa bäst tycker du?
– Att låta dem tro att de är smarta. Ge dem tillräckligt med information i filmen som bygger upp till en "jump scare" som sen inte kommer. Då har jag lyckats.