Tekla Hagberg, läraren Anna Hermelin, Wille Hedenskog, Linus Höglund och Edvard Wistedt på Petrus Magni skola.
Redan sista terminen förra läsåret påverkades av corona och restriktioner. Nu har ett helt läsår till gått i skuggan av pandemin.
– Man trodde att det skulle vara värsta katastrofen, men det har inte varit så svårt, säger Wille Hedenskog som går i 8B.
Mycket har gått lite på rutin. Som att sprita händerna och försöka hålla avstånd.
– Det har blivit en vana, säger han.
Tekla Hagberg, klass 9A, berättar att det som märks mest inne på skolan är att man inte fått samlas i större grupper, som i aulan.
– Fler saker sker i klassrummet, säger hon.
När man fått vara på skolan har det inte känts så begränsande.
– Det har inte varit några direkta krav utan uppmaningar om vad vi ska göra, säger Wille.
En del saker har varit svårare än andra när alla elever varit på skolan.
– Just avstånd är det som är svårast, säger Tekla.
I korridorer och gemensamma utrymmen är det svårt om många har rast samtidigt och i klassrummen fungerar det inte att hålla avstånd.
– Är man 27 elever så går det inte att sprida ut sig, säger Anna Hermelin som är lärare på skolan.
– Och i matsalen klumpar alla ihop sig, säger Edvard Wistedt som går i 7A.
Bland eleverna har det funnits ett visst missnöje då man tycker att man inte fått tillräckligt med information. Tidiga nyheter om andra länders hårdare restriktioner och stängningar av skolor skapade mycket tankar, funderingar och missförstånd menar de.
Samtidigt har många direktiv kommit från myndigheter och inte kunnat hanteras lokalt på plats, förklarar Anna Hermelin.
Restriktionerna skärptes när smittspridningen på skolan tog fart innan påsk.
Mest kännbart var när skolan gick över till fjärrundervisning och eleverna skulle sköta skolan hemifrån.
– Första veckan kändes det lite spännande, men efter tre veckor kände väl alla att de längtade tillbaka, säger Edvard.
Att sitta hemma, ensam vid en datorskärm, tyckte han var jobbigt.
– Jag är normalt skolglad, men jag kände mig instängd och nere, säger han.
Det har varit en utmaning att sköta studierna själv.
– De flesta tycker nog inte att det gynnat deras studier, säger Tekla.
Att bli helt avklippt från den sociala delen av skolan har tagit energi.
– Det har varit svårare att arbeta och svårt att få hjälp, säger Edvard.
Anna intygar att det är betydligt färre elever som ställer frågor i det digitala klassrummet än i det fysiska.
Linus Höglund, klass 9B, ser för egen del mest fördelar med fjärrundervisningen.
– Jag är ofta trött i skolan. Nu kunde jag sova ut och behövde inte ha bråttom på morgonen, säger han.
Han tycker att det även var lättare att fokusera på skolarbetet när han var hemma.
– Jag har lätt för att bli okoncentrerad, men nu blev det inte så.
Tekla Hagberg, läraren Anna Hermelin, Wille Hedenskog, Linus Höglund och Edvard Wistedt på Petrus Magni skola.
Många av eleverna på Petrus Magni var helt själva hemma under veckorna med fjärrundervisning. Några har syskon som också var hemma. Det var svårt att hålla kontakten med klasskamraterna och svårt att ta raster och röra på sig.
Edvard berättar att det inte var ovanligt att klasskamrater struntade i att ta rast. När det ena digitala mötet var slut satt de kvar och väntade på att nästa skulle starta. Att sköta det egna arbetet med skoluppgifter har heller inte varit lätt.
– Det krävs mer disciplin och självkontroll, säger Tekla.
Veckorna med fjärrundervisning skapade, särskilt för niorna, stress efter att de var över och alla prov skulle göras.
– Man fick ta igen allt efteråt, säger Tekla.
Anna tycker att de på skolan ändå haft ganska bra förutsättningar för att bedriva undervisningen på distans. Både lärare och elever var vana vid Teams och andra digitala verktyg, men samtidigt har det varit mycket de lärt sig under tiden.
– Det var intressant och lärorikt, men jag är glad att det var så kort tid som det var, säger hon och fortsätter:
– Jag tror att vi lärt oss mycket genom eleverna.
Eleverna har varit duktiga på att ge feedback på vad som fungerat och inte fungerat. Samtidigt har det varit svårt att upprätthålla samarbetet med lärarkollegorna eftersom de inte heller fått träffas.
Den digitala undervisningen har även inneburit positiva saker som inte är möjliga i klassrummet. Lärare har kunna ringa upp och ha helt enskilda samtal med elever
– En till en-kommunikation som vi inte kan få till i klassrummet, säger hon.
Distansundervisning kan bli ett hälsoproblem för eleverna.
– Tack vare att det var så kort period så tror jag att det gått bättre för våra elever än för gymnasieeleverna, säger Anna.