Malin Kärrbrink cyklar förbi Klosterkyrkan varje dag när hon är på väg till sitt jobb på folkhögskolan i Vadstena. En dag, mitt under pandemin såg hon en stor svart kråka ligga död utanför kyrkan. Det gjorde henne inspirerad och hon skrev med en gång ner historien om herr kråka.
– Jag fungerar så, när jag väl får en idé skärmar jag av mig och skriver ner den snabbt, säger Malin Kärrbrink.
Hon sitter på biblioteket i Vadstena och har brett ut sina bildskisser till en ny bokidé hon har. Inspirationen kommer från boken "Hejdå herr kråka" som gavs ut i början av juni.
– De har verkligen gjort det fint här på biblioteket, och Barbapappafåtöljerna är ju supersköna. En jättefin plats för barn och vuxna att komma hit och läsa tillsammans, säger hon.
Malin Kärrbrink som debuterade som barnboksförfattare 2018, berättar att läsare redan hört av sig till henne och berättat om deras barn eller barnbarns filosofiska tolkningar av historien om herr kråka.
– Det är väldigt roligt att få höra, speciellt eftersom jag funderade mycket kring hur man pratar med barn om döden, som den här historien handlar om.
Malin Kärrbrink säger att idén fanns där i bakhuvudet under pandemin, när det var många mor- och farföräldrar som plötsligt "försvann".
– De fick en förkylning och sedan dog de. I boken får herr kråka en snuva och åker till doktor ugglas djursjukhus där han blir omhändertagen av syster myra. Det var lite trixigt att få det att kännas bra, normalt sätt dör man ju inte av en förkylning och jag vill inte att barnen ska bli rädda så fort mamma och pappa blir förkylda.
Förutom att hon skrivit boken på rim, har Malin Kärrbrink även gjort illustrationerna själv.
– Jag har tidigare arbetat med Johan Hesselstrand som gör fantastiska illustrationer, men den här gången ville jag ha något skirt och en vän till mig föreslog att jag skulle försöka måla själv. Vilket jag gjorde och då upptäckte jag hur otroligt roligt det är.
I tre månader släppte Malin Kärrbrink "allt" och satt med barnens femton år gamla vattenfärger och gjorde bildskisser.
– Jag kände mig som ett barn igen och jag längtade efter att det skulle bli morgon så jag kunde gå upp tidigt och hinna måla innan jobbet. Nu har jag provat att börja i andra änden och i det bokprojekt jag håller på med nu, har jag bara bildskisser men än så länge ingen text.
