Vid föreningens årsmöte den 6 februari fattades beslut om att avsluta föreningen som funnits i Vadstena i över 70 år.
Av föreningens 34 medlemmar är många äldre och de har inte kunnat få ihop till en ny styrelse. Med blandade känslor upplöses föreningen.
– Vi som är i styrelsen har haft mycket att göra, men det blir ju tomt, säger Monika Hallin, föreningens ordförande.
Från början var föreningen en damklubb till motsvarande herrklubb och uppgiften var i första hand att stödja herrföreningen.
– Damerna som var med var mest fruar till företagarna, säger Monika.
Föreningen var en del av en riksorganisation, men från slutet av 1990-talet blev föreningen fristående.
Under många år jobbade föreningen med att stötta hantverk och hantverkare i Vadstena, men allteftersom har föreningens verksamhet förändrats. Viljan att stötta har funnits kvar, men har under senare år skett genom stöd till fadderbarn i Brasilien och Lettland och i form av pengabidrag till bland annat Cancerfonden.
– Istället för att få bidrag har vi kunnat bidra, säger Inga Hagliden.
Förr ordnades det många fester genom föreningen, berättar Kerstin Göransson som varit medlem i över 50 år.
Numera har verksamheten till stor del bestått av studiebesök och inbjudna föreläsare.
– Vi har försökt att förkovra oss, säger hon.
Träffar har kunnat vara kurser i till exempel blomsterarrangemang eller medlemmar som kommit och berättat och visat bilder från någon resa. Uppdraget att stötta företagare har mer och mer försvunnit.
– Nu har det varit mer en social grej, säger Inga.
Föreningsmedlemmarna har trivts och umgåtts. De har haft tillgång till en bra lokal i Wasagården. Där har de också använt köket och lagat mat till träffarna.
På årsmötet var 26 medlemmar med och många ville självklart att föreningen skulle finnas kvar, men det har inte gått att rekryter nya styrelseledamöter och det har blivit jobbigt för dem som suttit i styrelsen att sköta allt föreningsarbete själva. Det fanns ingen annan lösning än att avsluta föreningen.
– Det som finns kvar i skattkistan ska gå till Barncancerfonden, det beslutade vi på mötet, säger Monika.
Med både lättnad och känsla av tomhet upplöser de föreningen drygt 73 år efter föreningsstarten i december 1944.