"Det får rulla på – tills döden skiljer oss åt"

Hudvårdsföretaget Sterisol är unikt på flera sätt. Både genom sina produkter och att det är en arbetsplats där många i personalen stannar väldigt länge.

Mikael Lindmans lagerchefsjobb är både adminstrativt och praktiskt.

Mikael Lindmans lagerchefsjobb är både adminstrativt och praktiskt.

Foto: Anders Rörby

Vadstena2018-10-17 00:00

– 18 av 50 anställda har jobbat här mer än 30 år och den genomsnittliga anställningstiden är 17 år, säger personalassistenten Anna Löfstedt, med 36 år på företaget.

Sterisol tillverkar och säljer tvål och andra hudvårdsprodukter utan konserveringsmedel. Det möjliggörs av den luft- och bakterietäta förpackning som lanserades redan 1977. Kunderna finns inom industri, livsmedelshantering och sjukvård. 60 procent går på export.

Vi samlar Anna och fyra andra trotjänare för att höra hur det kommer sig att så många anställda stannar så länge. Det visar sig att alla utom en av de vi pratar med har inlett sin bana på företaget som tonåringar och sedan blivit kvar. Flera av dem har haft varierande arbetsuppgifter. Det kanske tydligaste exemplet är Joakim Sedström, med 32 år inom Sterisol.

– Jag började med att packa våra produkter. Sedan har jag bland annat varit på lagret och i receptionen, berättar han.

Sedan sekelskiftet jobbar Joakim med försäljning och reser mycket inom Sverige och till Danmark och Norge.

Peder Karlsson med 38 år i företaget och Mikael Lindman med 32 år började båda inom produktionen. Peder är numera produktionsplanerare och inköpare och Mikael lagerchef.

– Det är ett omväxlande jobb med både pappersarbete och truckkörning, säger Mikael

En som dock har blivit vid sin läst är Lennart Johansson, som är inne på sitt 37:e år. Han har jobbat med ekonomi hela tiden och är sedan 1994 ekonomichef.

Hur kommer det sig att ni blivit kvar så länge?

– Trivseln är väldigt viktig och den finns här, säger Peder som tror att det faktum att arbetsplatsen inte är så stor har betydelse.

De andra håller med. Joakim menar att det är lättarbetat eftersom man känner varandra så väl.

Att man gör det märks på jargongen under vårt samtal, det skojas friskt med varandra.

– Men vi vet var gränsen går, säger någon.

Har ni aldrig velat prova något nytt arbete?

– Inte direkt, säger Anna.

– Jag sökte och fick jobb på SCI i Motala, men var lite feg, ångrade mig och stannade kvar. Det var tur för SCI lades ner året efter, säger Mikael.

– Varför jobba någon annanstans med ungefär samma arbetsuppgifter när man trivs här och har bra arbetskamrater? Och vacker utsikt dessutom, menar Lennart som från sitt kontor har fri sikt mot Vättern ett 50-tal meter bort.

Så nu blir ni kvar här tills pensionsdags?

– Det får rulla på tills döden skiljer oss åt, skämtar Mikael.

Så jobbar vi med nyheter  Läs mer här!