Det är 52 år sedan paret träffades för första gången. På kafé Rosenhyddan, som låg intill Asylen i Vadstena, satt Bertil och pratade med sina kompisar när Birgitta och hennes väninna plötsligt klev in.
– Vi kände inte varandra, men började prata lite och därefter började vi umgås, säger Birgitta, som då studerade vid Vadstena folkhögskola.
På elevhemmet var det kallt och för att få värme var flickorna tvungna att elda i kakelugnarna.
– Men det var ju alldeles för tungt för oss att bära på all ved, så Bertil blev min vedbärare. En dag frågade husmodern på skämt om Bertil inte ville ha en egen nyckel. Hon tyckte att han var där så ofta.
Efter ett halvår förlovade sig det nykära paret och flyttade snart ihop i den första gemensamma lägenheten på Krabbegatan.
Den 7 januari 1967 var det sedan dags för bröllop i Uppsala domkyrka.
– Vi ville åka bort och gifta oss. Det var ett litet bröllop med de närmaste, berättar Birgitta.
Natten tillbringades på Uppsala stadshotell, men mycket sömn blev det inte. Rummet intill hade nämligen motorklubben i Vadstena hyrt in sig i, och när de fick nys om det nygifta paret passade på att ställa till med hyss.
– De hade smulat sönder massa knäckebröd och lagt i sängen. Men annars var det ganska lugnt, de var inte så högljudda trots att de hade lite fest, minns Bertil.
1968 föddes äldsta sonen Mikael, och 1970 samt 1973 kom småbröderna Rickard och Robert till världen.
– Jag är väldigt tacksam över att ha fått tre friska barn, det är inget självskrivet. Jag lider själv av en svår epilepsi som jag fick vid födelsen. Därför var vi rädda att våra barn också skulle bli sjuka, säger Birgitta.
Idag har familjen växt ytterligare och Bertil och Birgitta har hunnit att få både barnbarn och barnbarnsbarn, och på lördag samlas hela familjen för att fira guldbröllopet.
Det är långt ifrån alla som håller ihop i 50 år, och mer sällsynt är det idag, menar Birgitta.
– Det är så många som ger upp alldeles för tidigt. Men man måste ha tålamod och kunna säga förlåt till varandra. Jag brukar säga att livet är som vädret, ena dagen regnar det och nästa skiner solen. Så är det hela tiden.
– Visst kan det bli vresigheter ibland, men sånt måste gå över, fyller Bertil i.
Hur känns det att fira guldbröllop?
– Underbart och spännande!