När Pontus Plænge spelade Shakespeare i Vadstena för första gånger år 1996 fanns det inga planer på att starta någon tradition. Han var ung, hungrig och nyfiken; någon pjäs hade han aldrig regisserat förut.
– Det var inte mer komplicerat än att vi ville spela Romeo och Julia. Mitt intresse för Shakespeare väcktes först då, sen har det växt hela tiden, berättar Pontus Plænge.
Trots dåligt väder och en slitsam process, den där sommaren -96, bestämde sig teatergruppen för att köra ännu en uppsättning. Efter Mycket väsen för ingenting år 1997 pryddes Correns löpsedel av texten "Teaterkomedi för succé i Vadstena".
– Då sjönk det in, att vi var här för att stanna, säger Pontus.
Och stannade, det gjorde Shakespeare i Vadstena. I år firar dramatikerns närvaro 20 år och i jubileets ära har Vänföreningen för Shakespeare på Gräsgården gett ut en bok.
– Boken sätter Shakespeare på Gräsgården i ett större sammanhang. Det är en gåva både till skådespelarna själva och till alla som följt deras teater, berättar Anna-Lena Höglund, föreningens ordförande.
Bland bokens författare finns teatervetaren och kulturskribenten Kent Hägglund. Enligt honom så leder Pontus en modig grupp som gärna testar nya idéer.
– Åskådaren kan alltid förvänta sig glänsande ögonblick. Deras attityd till Shakespeares manus är imponerande, menar han.
För honom finns det två självklara höjdpunkter under de gångna åren: jubileet år 2006 och förra årets En Midsommarnattsdröm.
– Men de har alltid verkat på en mycket hög nivå, säger Kent.