Övningarna hittar de lite överallt. Vissa är inspirerade från träningsvideor på internet, andra vanliga stretchövningar. Kerstin Grönvall, är en av deltagarna.
Träningformen parkour går ut på att använda kroppen som verktyg för ta sig genom, över och upp för svåra hinder. I Vadstena har ett gäng kvinnor tagit ned riskfaktorn – men glädjen för gemenskap och rörelse finns kvar.
– Jag fick en snilleblixt för några månader sedan. Tantparkour är ju ett begrepp som finns i andra städer, men det har inte funnits här i Vadstena, säger Yvonne Apéria, som är initiativtagare tillsammans med Birgitta Fagerberg.
– När jag fick frågan om att vara med så tänkte jag, vad är det? skrattar Birgitta.
– Men självklart ville jag vara med.
Yvonne Apéria utgick från sig själv när hon började fundera på tantparkour. "Jag själv kommer liksom aldrig iväg till gymmet, så jag tänkte att det säkert är fler som känner som jag".
Tantparkouren använder sig av det som finns i den offentliga miljön för övningarna. Det kan vara allt från trappor till markeringar i marken.
De beskriver att det är en liten försiktigare typ av parkour.
– Vi har bestämt att vi inte ska hoppa eller skutta, och vi ska inte kräla på marken. Så vi hittar på olika program varje vecka som passar oss, säger Yvonne.
Tanken är främst att träna balans och rörlighet på olika platser i centrala Vadstena. Gärna med hjälp av bänkar, trappor och byggnader.
– Jag tänkte att jag själv är oerhört svårstartad, så då är det mycket roligare om man gör någonting tillsammans, säger Yvonne.
– Och det är meningen att vi ska ha roligt ihop, och om vi gör fel så ska vi kunna skratta åt det, säger Birgitta.
"Det är så mycket skratt och känns nyttigt både för kropp och själ" säger Ingrid Ginman Nordstedt.
"Det är viktigt att tummarna pekar uppåt" säger Birgitta Fagerberg som för dagen gjort programmet. Gruppen turas om att sätta ihop passande övningar.
Hjördis Karlsson följer instruktionerna noga.
Under passet är det många som passerar och hejar på gänget. Vilket uppskattas med skratt och leenden.
När räknas man som en tant?
– Det bestämmer du själv, säger Birgitta.
– Det är så olika, vi känner ju oss inte som gamla tanter, men det är mest en kul grej, säger Yvonne.
Gruppen har nu nått sitt maxantal på cirka 30 medlemmar.
– Blir det fler än så, blir det svårt att hitta platser vi kan vara på. Man ska inte behöva stå och vänta på sin tur, utan göra allt tillsammans, säger Yvonne.