Mats Dernevik har doktorerat på farlighetsbedömningar av psykisktstörda våldsverkare. Han anser att det måste finnas möjlighet atttvångsvårda de här personerna under mycket lång tid, kanske under heladeras liv. Samhället skulle bli säkrare och de sjuka få en bättretillvaro. Många lever i dag eländigt och dör i förtid.
-- Men dagens psykvård är inte riggad för att skydda samhället och ta hand om den här svåra gruppen patienter, konstaterar han.
Platsbristen är bara ett skäl. Brist på samarbete mellan psykvård och missbruksvård, även kriminalvården, är ett annat.
I dag bollas patienterna runt och ingen vill ta riktigt ansvar fördem, trots att de är farliga för båda sig själva och sin omgivning.
-- Politikerna vet detta men gör inget, säger Mats Dernevik.
De personer han talar om har så kallad dubbeldiagnos: svåra psykiskastörningar, framförallt personlighetsstörningar. Ofta missbrukar deockså.
Mats Dernevik efterlyser särskilda vårdenheter för personer meddubbeldiagnos, där psykvård, missbruksvård och kriminalvård kansamverka.
Det handlar inte om att låsa in folk på livstid. Han talar i ställetom vårdens behov av att ha "ett hot i bakfickan" mot en mycketsvårbehandlad grupp patienter. De måste veta att den som inte skötersig tas om hand.
-- Det är vanligt att personer med dubbeldiagnos sköter sigexemplariskt under tvångsvård. När den hävs återfaller de snabbt ibrott och missbruk.
Över hälften av de, i snitt, 150 mord och dråp som sker i Sverigeårligen, begås av människor med allvarlig psykisk störning. Var femtemördare har vårdats för någon form av psykos. Det mesta våldet riktarsig mot någon i den egna familjen.
Ett utmärkande drag för gruppen med svåra personlighetsstörningar ärmisstänksamhet, plötsligt uppblossande aggressivitet och oprovoceratvåld. Alkohol är största triggerfaktorn för att ta till våld.
Det finns runt 2 000 personer i Sverige med dubbeldiagnos. Hälftenav dem vårdas inom rättspsyk. Övriga är människor mitt ibland oss somlikt bomber kan brisera när och var som helst.
Mannen som överföll och hotade en kvinna med kniv i en butik påTornby, en händelse som Corren skrivit om ett flertal gånger, kantillhöra gruppen.
Mannen har personlighetsstörning med paranoida inslag och har tidvisockså missbrukat kraftigt. Han har dömts för ett antal allvarligavåldsgärningar.
Mijailo Mijailovic som mördade utrikesminister Anna Lindh tillhör gruppen personer med dubbeldiagnos.
Mordet på utrikesministern utlöste en häftig debatt om psykvårdenoch vad samhället kan göra för att skydda sig mot psykiskt sjuka ochvåldsamma personer.
Mats Dernevik hade hoppats mycket på psykiatrisamordnare Anders Milton som tillsattes efter mordet.
Hans utredning ledde till ett miljardregn över psykvården, men Mats Dernevik är besviken.
-- Knappt en droppe har fallit över den här svåra gruppen patienter.
De fortsätter att hamna mellan olika stolar.
-- Samhället hade en chans att agera, men man tog den inte.
Knivmannen på Tornby togs om hand efter överfallet enligt lagen ompsykiatrisk tvångsvård (se fakta) men släpptes redan efter några dygn.Det är det vanliga. Tvångsvården fortsatte dock i ytterligare någraveckor när mannen regelbundet besökte psykkliniken för att ta sinamediciner.
I dag väntar mannen på dom för det han gjort. Han står inte längre under psykiatrisk tvångsvård.
Psykklinikens argument för att släppa mannen så snart var att hantog sina mediciner och därmed inte ansågs vara farlig. Mats Dernevik ärav annan åsikt.
-- De här personerna blir inte ofarliga bara för att de tar medicin, säger han.
Personlighetsstörning i sig utgör "en robust risk" för att en person ska ta till våld, enligt Mats Dernevik.
-- Den risken går inte att medicinera bort.
Ljuger vården? Mats Dernevik ser det inte så.
-- Man vet om att det är så här men eftersom man saknar möjligheteratt ta hand om patienterna måste man hoppas på att medicinerna hjälper,är hans förklaring.
Enligt LPT ska vården ta ställning till om patienten "kan bedömasvara farlig för annans liv och säkerhet." Patienten kan då hållas kvarpå sjukhus för vård. I praktiken släpps dock alla som tvångsvårdas inomen eller två dagar. Vården har inte platser och klarar inte heller attbedöma farligheten, säger Mats Dernevik.
-- Hur ska en pressad jourläkare kunna avgöra om patienten är farlig för någon annan?
Tiden räcker inte till, patienten medverkar inte, läkaren har hellerinte tillgång till handlingar som kan berätta den sociala ochbrottsliga historien.
-- Varje läkare inom psyk har också kravet på sig att skriva ut patienter så snart det bara är möjligt.
Det ska inte de som arbetar i psykvården lastas för, tycker Mats Dernevik.
-- Ansvaret måste utkrävas högre upp.