På Östgötaslätten, i närheten av Vadstena, bor Martina och Tomas med sin familj. De har bedrivit hästavel mer eller mindre i hela sina liv och i juni var det dags för det första fölet på åtta år att komma till världen. Den 2 juni började deras sto att föla, men allting stod inte rätt till.
En fölning är i vanliga fall en snabb process och får inte ta lång tid, men fölet ville inte komma ut och värkarna gav inget resultat. Därför fick familjen hjälpa stoet. Med veterinären på högtalartelefon drog Martina, Tomas och vännen Emelie tillsammans ut fölungen.
– Det var fruktansvärt dramatiskt, vi drog allt vi kunde. Hade vi inte gjort det hade vi förlorat båda två, säger Martina.
Ut kom så lilla Corde meo, eller Calle som han kallas. Även om fölningen var dramatisk tycktes stoet repa sig. Martina och Emelie vakade över det nya lilla livet under natten och allt tycktes vara lugnt, men dagen efter fölningen visade stoet tecken på smärtor. En veterinär tillkallades och efter att ha kämpat ett dygn konstaterades det att stoet fått tarmvred, ett svårt sjukdomstillstånd, och därför togs beslutet om att avliva henne.
– Här stod vi med en fölunge utan mamma och det var lördag, säger Martina.
Familjen började leta efter mjölk och mjölkersättning på alla sätt de kunde. Eftersom Calle var så ung togs det även prover för att se så att han fått i sig tillräckligt av den livsviktiga råmjölken. Proverna var positiva och han visade sig vara en pigg, stark och livsduglig liten individ. Familjen turades om att mata Calle med nappflaska varannan timme, men han behövde en mamma.
– Det går att föda upp hästar på nappflaska, men de behöver sin fostran, en mentor, annars blir de farliga djur, säger Tomas.
Jakten efter en adoptivmamma till Calle började. Familjen använde sig mycket av olika forum på nätet och blev positivt överraskade över den vänlighet och det engagemang som mötte dem där.
– Det finns så mycket gott när det kommer till sin spets, det är väldigt skönt att veta när sådant här väl händer, säger Martina och berättar om hur de fick tips från okända personer redan på natten efter att stoet gått bort.
Det visade sig att den perfekta adoptivmamman inte bodde särskilt långt bort. I boxen bredvid Calle stod nämligen Draken, Emelies travsto som själv hade fölat två veckor tidigare. Det var en chansning att sammanföra de två, men efter att ha rådfrågat personer med erfarenhet av liknande situationer beslutade sig Martina, Tomas och Emelie för att försöka.
– Emelie och jag hade pratat innan om att om det var något sto som skulle kunna vara mottagligt för ett annat föl på det här sättet så är det Draken, hon är trygg, snäll och har ett bra juver, säger Martina.
Innan de sammanförde den nya familjen fick de höra om hur det inte alltid gått bra. Magkänslan sa dock att Draken skulle ta emot Calle. Introduktionen gick väl och Draken tog snabbt till sig Calle som sin egen.
– Hon är en multimamma med ett enormt stort hjärta, säger Martina.
Nu är Calle fyra veckor och lever ett vanligt hästliv tillsammans med adoptivmamma Draken och låtsassystern "mini-Draken".
– Nu är krisen över och vi kan börja oroa oss för vanliga saker som kan hända fölen, det är en hjärtehistoria, säger Martina.
Hon, Tomas och Emelie är alla glada över att historien fått ett så lyckligt slut och att lösningen fanns så nära.
– Vi hade den i boxen bredvid, det är helt fantastiskt, säger Martina.