Det handlar om retroaktiv lön och andra ersättningar och sedan flera års ränta på det.
Domen betyder att AD gör en annan bedömning av fallet än Linköpings tingsrätt. Tingsrätten avvisade de båda polska arbetarna krav i en dom 14 december 2005.
De polska arbetarna har genom LO-TCO:s rättsskydd krävt retroaktiv ersättning för säsongsanställningar år 2002 och 2003.
Arbetsgivaren har menat att hans lönevillkor motsvarat kollektivavtalets, men att han haft rätt att underskrida minimilönen eftersom de polska arbetarna inte gjort rätt för sig fullt ut. Det örat har dock inte AD lyssnat på.
Även om löntagarparten vann målet så fick den inte igenom samtliga sina yrkanden. Ett krav på skadestånd till de båda arbetarna har AD avvisat. Domstolen anser att arbetsgivaren inte har åsidosatt lagstiftningen på ett sådant sätt att skadestånd är rimligt.
AD går inte heller med på fackets krav att arbetsgivaren ska bära rättegångskostnaderna ensam utan det ska delas på dem.
Att AD gjort en annan bedömning än tingsrätten hänger mycket samman med att AD bedömt en ikryssad ruta i arbetstillståndblankett till länsarbetsnämnden på ett annat sätt.
Arbetsgivaren har kryssat i rutan för kollektivavtal men har inte haft något sådant och har aldrig menat sig ha det. Det är inte arbetsgivaren själv som kryssat i rutan, men en närstående person till denne på arbetsgivarens uppdrag.
Även om det sedan träffats särskild överenskommelse om lönevillkoren så anser AD att de polska arbetarna haft skälig anledning att tro att det bara varit komplement till kollektivavtalet.
De har själva sett handlingen med den ikryssade rutan och det polska ordet för kollektivavtal är snarlikt det svenska.