Efter drygt åttio år har Pensionat Solgården stängt ner sin verksamhet för gott.
– Det har varit en fantastisk tid och vi har träffat underbara människor men nu är det dags att runda av, säger Gunilla och Håkan Sandberg som ägt pensionatet i fjorton år.
Huset byggdes 1905 av vicehäradshövdingen Carl Kruckenberg som lät bygga det till sig själv. 1939, ett år efter Kruckenbergs död, såldes fastigheten för tjugofemtusen kronor till en entreprenör som gjorde om det till ett pensionat.
– Det har varit ett pensionat nästintill hela tiden, med undantag från en kort period då det var privatbostad, säger Håkan.
Gunilla och Håkan införskaffade pensionatet 2007. Två år tidigare hade de köpt Helgeandsgården som de byggde om till lägenheter. Vid tidpunkten då Pensionat Solgården låg ute till försäljning hade de länge fantiserat om att driva ett pensionat eller en kaféverksamhet, framför allt Gunilla.
– Jag arbetade som sjuksköterska och Håkan som IT-konsult, vi hade en önskan om att växla in på något nytt och då blev det fastigheter. Håkan har tagit hand om Helgeandsgården och jag har fokuserat på pensionatet, säger Gunilla och tillägger:
– Håkan har såklart fått bädda sängar på sina semestrar, säger hon och skrattar.
Beslutet att stänga ner verksamheten kom redan för tre år sedan. Då lades fastigheten ut till försäljning men gensvaret blev inte som Gunilla och Håkan hade hoppats på. Vid samma tidpunkt kom en intressent som erbjöd sig att arrendera pensionatet.
– Vi skrev ett tvåårskontrakt och de kom i gång med buller och bång. Verksamheten gick jättebra men tyvärr kom pandemin och deras andra år blev inte som de hade hoppats på och kontraktet förnyades inte, säger Håkan.
I stället för att lägga ut fastigheten till försäljning igen ska Gunilla och Håkan bygga om pensionatet till hyreslägenheter som förväntas stå klara nästa vår eller tidig sommar.
– Det blir sex lägenheter i olika storlekar varav en paradvåning på nederplan och vi har redan fått in intresseanmälningar, säger Håkan.
Gunilla flikar in:
– Självklart var det tråkigt att ta avsked från alla våra underbara stamgäster. De allra äldsta har kommit hit sedan 1971. Men det kändes som att de var tillfreds med det här avslutet. Nu får vi också mer tid över till våra barn och barnbarn, säger hon.