Ge mig en cykel med välpumpade däck och det är omöjligt att ens försöka hålla måttlig takt på den slingrande vägen in i det oändliga. Den slumrande fartfantomen väcks till liv och jag förvandlas sekundsnabbt från en strävsam herre i mina bästa år till en frustande hjälpryttare i Tour de France-klungan. Kan aldrig vara nyttigt.
Pilgrimsrundan erbjuder ett annat tempo. Lite eftertanke, en historielektion samt möjligheten att utforska sitt eget inre. En resa på två hjul där inte målet hägrar i första hand, utan där resan är själva resan. Den 95 kilometer långa cykelleden Pilgrimsrundan runt sjön Tåkern har på bara ett par år blivit ytterst populär.
Vilket är lätt att förstå. Det var länge sedan jag kände mig så nöjd och belåten efter en cykeltur. Och då har jag ändå inte cyklat fort utan gjort precis tvärtemot en vanlig vardagsrunda. Det vill säga stängt av alla träningsappar, njutit av omgivningen samt stannat till vid varje liten kyrka som passerats.
Men vi börjar vid Pilgrimscentrum i Vadstena.
Rickard Borgenback, föreståndare och präst, ger goda råd inför avfärden:
– Ta det lugnt och njut. Långsamhet är ett av nyckelorden för en pilgrim. Räkna med två dagars cyklande och en övernattning för att klara hela rundan i lugnt tempo. Du kommer att märka att trakten är mycket cykelvänlig. Flackt och vackert med små fina vägar som slingrar sig fram över slätten. Du har tolv kyrkor utmed rundan att besöka om du vill.
Alla som ger sig ut på Pilgrimsrundan, utrustar sig lämpligen med Pilgrimscentrums speciella karta. En färgglad sak där varje kyrka längs rundan är utmärkt och presenterad med lite historik och visdomsord. Det finns också plats för de stämplar man samlar vid varje kyrkostopp.
Med i packningen får jag också pilgrimens sju nyckelord: frihet, enkelhet, tystnad, bekymmerslöshet, långsamhet, andlighet och delande. Sju helt vanliga substantiv som får prägla cykelturen med start och mål i Vadstena. Väl värda att fundera över under några ensamma timmar i sadeln.
– Du kan meditera över orden medan du cyklar. Det blir en själens resa också, säger Rickard Borgenback.
Iväg!
Ut ur Vadstena i riktning mot Vättern. Rätt snart är det dags att svänga höger, bort från den trafikerade vägen. Nässja kyrka hägrar och eftersom färden går över slätten och sikten är milsvidd, syns kyrktornet på långt håll. Tack och lov är det vindstilla. Som cyklist är man annars utsatt på slätten om vinden skulle friska i. Nu är det bara varmt och kvavt.
Kyrkan, lite speciell med sitt spåntak, dyker snabbt upp bakom ett krön. I kartans informationsdel kan man läsa om hur den odräglige Anders Johansson på 1700-talet blev skrämd av troll för att sluta göra livet till ett elände för sin hustru Britta. Det var Britta själv som hade hittat på det där med trollen, med kyrkoherdens hjälp, men det ledde i alla fall fram till att Anders blev en bättre make.
Jag stämplar i min karta och sätter mig på en vit träbänk utanför kyrkomuren. Syrsorna spelar i det oslagna gräset i slänten. I övrigt är det obeskrivligt tyst. "Tystnad" är ett bra pilgrimsord att grunna över under pausen.
Nästa etapp är kortare och jag är strax framme vid Örberga kyrka. En grupp pilgrimsvandrare anländer samtidigt och vi enas om hur vackert det är. Vättern och Omberg skymtar mellan träden i fjärran. På kyrkogården ligger författaren Verner von Heidenstams och Greta Sjöbergs son Dag begraven. Dag föddes och dog samma dag 1904 och rundans andliga visdomsord som kopplas till Örberga känns logiska och väl värda att fundera över:
Var dag är en sällsam gåva, en skimrande möjlighet. Var dag är en nåd dig given från himlen, besinna det!
"Denna dagen ett liv", som farbror Melker uttryckte det i Saltkråkan.
Ett av kyrkogårdens lugna hörn blir den perfekta rastplatsen. Vatten och bananer. Den rogivande stämningen tillför ny energi och kraft i benen. Men, som sagt, ingen anledning att jäkta. Det är fortfarande åtta mil kvar och det här ekipaget är framme när det är framme. Inte en sekund tidigare.
Efter lite snabbspolning nås målet, Klosterkyrkan i Vadstena. En imponerande byggnad i sig, byggd i slutet av 1300-talet efter ritning av den Heliga Birgitta. Ett av Östergötlands främsta besöksmål under sommaren. Sista stämpeln på plats och cykelturen är över. Att jag inte har en aning om hur lång tid den har tagit är förstås helt i linje med pilgrimernas tankar om bekymmerslöshet.