I utkanten av Väderstad med böljande sädesfält på ena sidan, och vägen mot Vadstena på andra sidan bor och lever Ola Florhed tillsammans med sinsambo Ewa Björn. De flesta som passerar den här vägen har säkert sett skylten Björns magasin. Inne i magasinet kan man fynda loppisprylar och presentartiklar.
– Det håller jag nu på att avveckla för att satsa mer på musiken, säger Ola Florhed.
Numer har han butiken fylld av instrument. I dagarna anländer ett antal egen designade trumpeter till försäljning från Europas största fabrik för blåsinstrument.
– Det blir två olika trumpeter som är helt svarta med försilvrade detaljer, berättar han.
Musik har alltid varit en stor del av hans liv. Ola Florhed växte upp på en gård i Gammalkil.
– Som sexåring fick jag ett munspel av morfar. På landet fanns inte så mycket att göra. Jag hittade ett bra äppleträd, där jag fick vara ifred. Jag kunde sitta i timmar och spela. Ibland kom katten och lyssnade. Ljudet från mitt munspel blev en vana för fåglarna i trädet, berättar Ola.
När Ola var nio år började han spela trumpet i Mjölby ungdomsorkester. Han cyklade gärna de två milen för att få vara med orkester-kompisarna i Mjölby.
– När jag skulle börja gymnasiet blev valet enkelt. Att gå på Dackeskolan där mina vänner fanns, säger han.
Ola Florhed har spelat i flera av ungdomsmusik-kårerna runt om. När han blev äldre ville ha experimentera mer med musiken och valde att gå sin egen väg.
– Jag ville sjunga också. Det är svårt om man spelar trumpet. Jag började fuska lite på gitarr, berättar han.
Sedan kom flera instrument in i repertoaren. När bandet ”Fukt” behövde en bassist. Köpte Ola en bas och såg till att snabbt lära sig instrumentet för att bli en i bandet.
– Vi kom till final i rock-SM. Det året vann "Europe" med sin låt ”the final countdown”, berättar Ola.
I över 30 år har Ola Florhed jobbat som musiklärare. De senaste åren i Ödeshög. Eftersom han drabbats av tinitus kan han inte längre jobba med plötsliga höga ljud, som kan uppstå på en musiklektion. Därför jobbar han numer som lärare för barn i förskolan och fritidsverksamheten.
Musikstudion han nu byggt i Väderstad är inte hans första. Han hade först några mer provisoriska studios på 1980-talet. Sedan byggde han en studio efter konstens alla regler i dåvarande villan i Mjölby.
Studio idag är inte samma sak som förr. Mixerbord är en bråkdel i storlek exempelvis.
– Det är underbart att saker till en en studio inte är lika kostsamt längre, säger han.
Olas uppfattning om sin studios verksamhet är speciell. Han vill att de som kommer hit gärna tar med sig sin publik också. Han har monterat upp tre filmkameror för att kunna filma samtidigt som bandet spelar.
– Jag vill att de som kommer hit ska ha kul. Tänk ett rockabilly-band här inne tillsammans med sin publik, säger han.