Hyvleri står det på en oansenlig skylt i dikesrenen. En grusväg leder upp till en gammal ladugård och på planen utanför står en lastbil, en harv och några virkes-balar.
Inget anmärkningsvärt i det. Men skenet bedrar.
Här, i vad som en gång i tiden var ett grisstall, började Paul Planeklev och hustrun Runa för sex år sedan småskaligt tillverka sängbottnar och dörrfoder. I dag har ryktet om Planeklevs kvistfria lister spridit sig ända till Brunei på Borneo.
-- Det är egentligen helt otroligt. Men i slutet av september åker jag till Brunei. Jag ska till en början, under ett par månader, instruera lokala operatörer i hur man hanterar hyvlar och fingerskarvar, berättar Paul Planeklev.
-- Ett hedersuppdrag. Särskilt för en gubbe i min ålder (63 år) och jag behövde inte lång betänketid för att nappa på erbjudandet. Det enda negativa är att min hustru Runa inte vill följa med.
Paul Planeklev är idag landets ende fristående fingerskarvare och det var när han för fem år sedan kom i kontakt med det väl-etablerade företaget Tra-nås-List i Sommen, som saker började hända.
-- Vi fick hit ett par provpallar och de blev tydligen nöjda med resultatet, säger Paul som sedan dess har haft hur mycket jobb som helst.
-- Konstigt egentligen. Vi har aldrig behövt annonsera, och jag tror inte ens våra närmaste grannar vet vad vi sysslar med.
De senaste månaderna har det dock gått lite på sparlåga. Paul klämde handen ganska rejält 7 april och det blev ambulansfärd och sjukvård.
På gården Strömmestad hade Paul och Runa 1998 satsat på grisuppfödning som sitt levebröd. Men när grispriset drastiskt sjönk på våren samma år var de nära kris.
-- Hade vi inte fixat det här hade vi inte överlevt. Det blev vår räddning, säger Paul och klappar hustrun på axeln.
Det var nämligen Runa som kom på idén med fingerskarvning.
-- Tänk om vi kunde skarva ihop allt spillvirke och använda det igen, sa hon och på den vägen är det.
En 23 meter lång finger-skarv införskaffades och det tog inte lång tid innan Paul lärt sig bemästra vidundret.
-- Det är många parametrar som måste stämma. När det gäller toleranser pratar vi hundradelar, berättar Paul.
Virket, som nästan uteslutande består av furu, kommer från Finland. Där har bräderna kapats så att inte en enda kvist återstår och sedan skarvas bitarna ihop innan det är dags för hyvling.
-- Hyvlingen är det roliga, tycker Paul.
-- Vi har gjort många lite udda jobb, bland annat har vi fingerskarvat asp till husfasader i Norge. Det var en dröm att skarva och blev otroligt snyggt.
Efter trippen till Brunei, som enligt planerna är tänkt att följas av flera, har Paul också accepterat ett erbjudande om att hjälpa Swedwood, underleverantör till Ikea, med att utbilda operatörer på hyvling och fingerskarvning.
-- Det ska bli oerhört spännande och jag känner mig både smickrad, stolt och rörd över att ha fått den här möjligheten, säger Paul Planeklev.