- Det råder lugn och trivsel här ute, säger kyrkoherden när vi promenerar den korta sträckan från pastorsexpeditionen till kyrkan.
- Ingen hyser agg till mig, vad jag vet. De som gjort det, en liten klick, har slutat, fortsätter herden och syftar på både förtroendevalda och anställda.
"Lugn och trivsel", sa prästen.
"En riktig soppa", skulle nog de flesta andra ha uttryckt det.
Men definitivt inte pastoratsnämndens ordförande Anders Andersson. Han instämmer i kyrkoherdens beskrivning.
- Det har funnits samarbetsproblem men nu har vi en lugn och fin arbetsplats och jag tycker att det fungerar jättebra. Kyrkoherdens humör är snarare en tillgång än en belastning. Han har mitt hundraprocentiga stöd och förtroende.
Bernt Fransson har varit kyrkoherde i Väderstad i snart två år.
Pastoratet omfattar församlingarna Väderstad, Kumla, Appuna och Hogstad.
- Han blir så vansinnigt arg när han får sina utbrott och jag klarar inte av det. Jag far illa av det, säger en före detta förtroendevald i pastoratet, en kvinna.
- Så länge man håller med honom och inte ifrågasätter saker och ting är det inga problem, men vi som gjort det har alla blivit utsatta för de här otrevliga och olustiga vredesutbotten.
- Det är så tråkigt alltsammans. Han gör bra gudstjänster och predikar bra, och vi tog emot honom med öppen famn när han kom hit. Vi hade verkligen glatt oss så att få en ny präst hit och många tycker fortfarande om honom, berättar kvinnan.
Själv går hon dock inte längre till sin hemförsamlings kyrka.
- Det känns tomt, säger kvinnan, som varit kyrkligt engagerad i många år, bland annat som kyrkvärd.
En annan person, en man, som också varit engagerad som bland annat kyrkvärd, ger samma bild av sitt avhopp. Han räknar till åtta andra förtroendevalda som tackat för sig av det skälet att de funnit herdens lynnighet alltför jobbig.
- Är det inte tillåtet att på sakliga grunder tycka och tänka om olika förslag och beslut, utan att få en utskällning tillbaka, så vill jag inte vara med, säger han.
Väderstad pastorat ingår tillsammans med Mjölby pastorat i Mjölby kyrkliga samfällighet.
Samfälligheten kan förenklat sägas vara ett samarbetsorgan för ekonomi- och personalfrågor. Allt vad gäller ekonomin är gemensamt och personalfrågorna är det i mångt och mycket. Arbetsledarmässigt sköter sig dock pastoraten själva. Stora Mjölby (med flera präster) och lilla Väderstad (med bara en präst).
De tunga besluten om ekonomi och personal tas av samfällighetens kyrkonämnd eller dess arbetsutskott.
För någon månad sedan markerade kyrkonämnden att det finns en förtroendeklyfta mellan kyrkoherden i Väderstad och kyrkonämnden.
Detta sedan man i Väderstad mot gällande delegationsordning (beslutsreg-ler) utan samfällighetens medgivande utannonserat en tjänst som diakonissa, tillsatt den och själva bestämt lönen (som enligt samfällighetens mening blev för hög).
Även pastoratsnämnden i Väderstad, där kyrkoherden är självskriven ledamot, fick ett misstroende mot sig, men just själva lönebeslutet hade kyrkoherden tagit på egen hand.
"Kyrkoherdens beslut är ett flagrant åsidosättande av delegationsordningen", beslutade nämnden att uttala.
Kyrkoherden fick då också en del av sin delegationsrätt indragen.
Pastoratsnämnden blev också av med flera befogenheter. Nu får den under inga omständigheter ledigförklara eller anställa personal på fasta tjänster, vilket tidigare i vissa lägen kunnat ske.
- Den som har pengarna har också makten och i detta fall pekade man från Mjölby mot oss i Väderstad med hela handen. Delegationsordningen är luddig. Enligt församlingsförbundet har vi inte gjort något fel, säger Anders Andersson.
Bernt Fransson tycker att kritiken mot honom från avgående förtroendevalda är väldigt överdriven och att reaktionen från hans arbetsgivare mot att han på egen hand bestämde lönen för den nya diakonissan är en trist överreaktion.
Han har överklagat den indragna delegationsrätten till domkapitlet.
Han säger att han känner stödet från de förtroendevalda i Väderstad och han har bett Arbetsmiljöverket att granska hur det är med klarheten i beslutsordningen i samfälligheten.
Varför ber du inte om förlåtelse, i stället för att komma med anklagelser, i ditt fräna brev till kyrkonämnden sedan den fråntagit dig beslutanderätt?
- Jag försöker i brevet förklara varför jag handlat som jag gjort. Jag anser fortfarande att jag var tvungen att fatta ett snabbt beslut och jag har sagt att jag är beredd att ta konsekvenserna av det, att de får dra 200 kronor från min egen lön om det tillfredsställer någon och lägga på diakonens.
Du hade ju inte mandat att fatta beslutet, det måste du väl ha kunnat förklara för den som var aktuell för jobbet?
- I och för sig hade jag kunnat göra det, men då hade vi riskerat att stå utan diakonissa i verksamheten under hösten.
Bernt Fransson förstår inte hur folk kan påstå att en lång rad med förtroendevalda avgått för att han skällt ut dem och Anders Andersson tycker att det är rent lögnaktig beskrivning.
Det är visserligen många som avgått, men det är enligt Andersson av varierande skäl och snarare så att man inte varit tillräckligt kyrkligt intresserad för att tåla motgångar.
- Jag skäller inte ut folk. I så fall är man väldigt överkänslig, och bör inte sitta med i beslutande organ, om man tycker att jag gör det. Men jag vet att jag kan bli väldigt engagerad när jag argumenterar för någonting, och det kan av somliga uppfattas som att jag är aggresiv, säger kyrkoherden.
Fransson medger att han ett par gånger i Väderstad gått för hårt fram.
- Då har jag klarat ut det, bett om ursäkt och fått ursäkten godtagen.
Fransson tycker att det är väldigt lätt att slänga ur sig att någon blivit arg och sedan ser man inte längre.
- Var och en måste se sin egen roll i sammanhanget. Varför blir till exempel jag upprörd ibland? Det finns alltid en orsak. Har de som kritiserat mig själva uppträtt som lamm? Och varför ser man bara en sida av en männi-ska?
Är det hållbart för Mjölby kyrkliga samfällighet som arbetsgivare att i Väderstad ha en kyrkoherde som ni uppenbarligen inte har något vidare förtroende för?
- Det är ett dilemma, så mycket kan jag säga, säger kyrkonämndens ordförande Göran Lidermalm.
Finns det överhuvudtaget ett fungerande samarbetsklimat mellan kyrkonämnden och Bernt Fransson?
- Det finns det. Han kommer väldigt regelbundet till kyrkonämndens och arbetsutskottets möten och vi samtalar även däremellan med varandra.
En stiftsutredning om förhållandena i Väderstad pågår, det bekräftar stiftsadjunkt Maja Edler. Det är hon, hennes kollega Peter Lindwall och stiftsjuristen Therese Landin som håller i den.
Enligt Maja Edler handlar utredningen om hur pastoratet fungerar i sin helhet. Den är således inte enbart inriktad på kyrkoherden.
- Det har kommit signaler på olika sätt om att det råder turbulens, säger Maja Edler.