Den kvinnliga prästen tillbakavisar anklagelserna.
-- Men jag är inte arg på karlstackarn. Det går inte att vara arg på en person som mår dåligt. Han borde ha fått mer hjälp än vad han fått, säger den kvinnliga prästen som inte vill skylta med sitt namn.
Som Corren tidigare berättat blåser det snålt kring Väderstads kyrkoherde Bernt Fransson.
Stiftet utreder förhållandena i pastoratet (beräknas vara klart i mars), hans arbetsgivare Mjölby kyrkliga samfällighet har dragit in delar av hans delegationsrätt, och förtroendevalda har slutat sina uppdrag för att de inte står ut med Franssons häftiga humör.
Själv tycker dock Bernt Fransson att det är lugnt. Han menar att det är bara en liten klick som hyser agg mot honom och att avhopp och kritik bottnar i svårförstålig överkänslighet och trista överreaktioner.
Bernt Fransson polisanmälde först den kvinnliga kollegan för förtal.
Därefter, sedan polisanmälan blivit avskriven, har han anmält samma kollega till domkapitlet med en begäran om att hon ska skiljas från sitt ämbete som präst i Svenska kyrkan. Han anser att prästen genom att ha lämnat kränkande och lögnaktiga uppgifter om honom gravt åsidosatt sina prästlöften.
Domkapitlet tar ställning till anmälan på tisdag i nästa vecka. Den anmälda prästen har tidigare korttidsvikarierat för Fransson som kyrkoherde när han varit ledig och har också tidigare tjänstgjort som vikarie i Väderstad.
Hon har ett par gånger hört av sig till stiftet och uttryckt vånda över förhållandena i Väderstads pastorat.
"Hon anser att anledningen till det bekymmersamma läget i pastoratets församlingar är kyrkoherdens ojämna humör, aggresiva vredesutbrott och impulsiva/oplanerade sätt att driva verksamheten", står det i en diarieförd tjänsteanteckning på stiftet.
Men vad det också står, och som Bernt Fransson säger vara det direkta orsaken till hans dubbla anmälningar, är att den kvinnliga prästen "befarar att kyrkoherdens lynneskast och bristande planering kan bero på antingen misskött medicinering eller missbruk av läkemedel eller narkotika".
-- Det är ju så kränkande att det inte är klokt. Jag har aldrig sett narkotika annat än på film. Jag använder inga droger även om jag inte är nykterist. Det händer att jag dricker ett eller två glas vin, säger Bernt Fransson och fortsätter:.
-- Ingriper inte domkapitlet mot detta så är det fritt fram för vilken präst som helst att ta telefonen och misstänkliggöra en kollega för vad som helst. Jag tycker faktiskt att vi präster ska tänka oss för lite innan vi lyfter luren och babblar om varandra.
I anmälan till domkapitlet skriver han att "uppgifterna är lögnaktiga och kränkande och har åsamkat mig och min familj psykiskt lidande".
Han har delat ut en kopia på tjänsteanteckningen till samtliga lokala kyrkoråd i pastoratet samt till pastoratsnämnden.
-- Jag vill att de öppet ska få veta vad som har sagts om mig istället för att de ska få det skvallervägen. Jag har inget att dölja och jag är bara tacksam för om du skriver öppet om det här i tidningen, även om det gör ont.
-- Och det känns också tungt att behöva anmäla just en kvinnlig präst, jag som varit med om att kräva stopp för fler prästvigningar av kvinnoprästmotståndare.
Skulle inte du och den andra prästen kunna klara ut det här sinsemellan genom ett enkelt samtal. Du beklagar att hon har missbedömt dig och hon ber om förlåtelse för det. Ni ska väl som goda kristna förlåta och inte bekriga varandra?
-- Jaha, du, men snälla du, jag har varit förlåtande mer en gång mot denna kollega, säger han.
Sedan nämner han att hon vid flera tillfällen gått bakom ryggen på honom som vikarie och både talat illa om honom och lagt sig i saker som hon som vikarie absolut inte haft med att göra. Sista gången hon vikarierade bröt därför Fransson förordnandet i förtid.
Den kvinnliga prästen ångrar inte att hon kontaktat stiftet och uttryckt sitt beklagande över situationen i Väderstad.
-- Det gör jag inte med tanke på hur folk mår i Väderstad och hur folk har mått, svarar prästen och hon anser sig dessutom ha haft skyldighet att agera.
-- Som vice pastor (vikarierande kyrkoherde, Correns an-märkning) måste jag enligt kyrkoordningen informera stiftet om förhållanden i pastoratet som inte är acceptabla. Jag har också uppmanats av församlingsbor att ta kontakt med stiftet. "Kan du inte hjälpa oss? Vi kan inte ha det så här", har man sagt.
Däremot beklagar den kvinnliga prästen djupt detta med knarkspekulationen och säger sig ha full förståelse för Franssons upprördhet på denna punkt.
-- Jag har aldrigt sagt så som det står i tjänsteanteckningen. Jag har blivit feltolkad.
I ett yttrande till domkapitlet säger den kvinnliga prästen att hon av stiftets tjänsteman antydningsvis fick en mycket diskret fråga om narkotika, men att hon inte besvarade den, för hon ansåg inte frågan vara relevant.
Vad gäller sina tidigare arbetsinsatser i pastoratet, och att hon då som vikarie enligt Bernt Fransson överträtt sina befogenheter, anser hon sig ha gott samvete.
-- Enligt stiftet har jag gjort vad jag skulle göra.