Så långt bort på slätten man kan komma i Mjölby kommun ligger gården Amerika. Det är därför den heter så tror Mathilda Enell och hennes familj.
De har som ambition att vara så självförsörjande som de kan på mat.
– Det känns bra att ha egna grönsaker, eget kött och egna ägg, säger Mathilda som inte gärna köper ägg som producerats i de många stora äggläggningsanläggningarna i trakten.
Det är Mathilda och den pratglada sonen Arthur, snart sex år, som tar emot. Corren hälsar på för att se hur det är att ha egna ägg till påsk. Dottern Ines är med också, men hon sover i sin vagn.
– Jag älskar ägg, säger Arthur och förklarar med många ord hur han vill ha dem.
Nämligen kokta, och med krämig gula fast även lite hårda, och med salt på ska det vara. I påsk ska det vara påskägg också men dem ska det vara choklad i.
– Men jag tycker inte om ägg när de är så där platta. De blir liksom svarta. Och skinnet tycker jag inte om när de är platta.
Han tycker bäst om de blå äggen.
Mamma Mathilda gillar också ägg men äter dem inte alls just nu eftersom Ines har blivit dålig i magen, och det kan ha med äggen att göra. Så det blir inga ägg för dem i påsk.
I hönshuset "Kackelbo" finns det höns av tre raser som lägger ägg med tre färger. Plymouth rock är vackert mörkspräckliga och lägger bruna ägg. Fifityfive flowery silver är ljusbruna och lägger vita ägg. Schijndelaar lägger turkosa ägg.
– Jag gillar färger och det är därför som vi har dessa tre sorter, berättar Mathilda.
De tre raserna hålls åtskilda så det inte ska bli blandraser av misstag.
Plymouth rock är en kombinationsras. Det betyder att de även ger kött. Tuppkycklingarna går till egen slakt och blir mat på familjens bord.
– Jag tycker att det är bättre än att köpa kyckling.
Omkring tio ägg om dagen producerar familjens höns. En del säljs till vänner och kollegor. Både Mathilda och Linus har andra jobb, och gården är en fritidssyssla. Ingen av dem är uppväxta på jordbruk.
– Jag har alltid haft en dröm om att komma ut på landet och ha djur.
I ladugården bor många kaniner. Söta och gosiga så det förslår. Men det är inte därför de har dem, även om vissa ställs ut och vinner priser. Ett par gånger i veckan står det kaninkött på matbordet hemma hos familjen.
Två getter är också gosiga på sitt vis, men dem har de inte för självhushållningens skull. De låter sig villigt kramas av Arthur som tycker att vi hellre ska fotografera när han cyklar än några hönor.
Runt gården breder slätten ut sig. I väster syns Omberg. Bara någon kilometer bort ligger Tåkern. Det är ett bekymmer för familjen eftersom sjön drar till sig väldigt mycket flyttfåglar. Det leder till att de inte kan låta hönsen gå ut. Risken är stor för spridning av fågelinfluensa. Jordbruksverket ställer krav på alla gårdar med tamfjäderfän att hålla dem inomhus eller under tak.
– Det var inget vi kände till när vi började med höns.
Nu under vintern är hela länet högriskområde för fågelinfluensa.
En vanlig dag på gården Amerika börjar med att man tittar till hönsen, fodrar och fyller på med vatten. Hönsen värper under dagen så familjen väntar till kvällen med att vittja redena.
– De sover när det är mörkt och då är det lättare att hämta äggen, säger Mathilda.
Hönsen får ett allfoder plus matrester.
– Vi ger dem inte animaliska rester, vi vill inte det, men de äter ju mask när de går ute.