Anna-Lena berättar att hon även har haft några internationella besökare i sommar. "Bland annat några från USA", säger hon.
Solen skiner över slätten utanför Väderstad. På parkeringen vid Knyttes gård står redan ett helt gäng med bilar, och förväntansfulla barnfamiljer rör sig bort mot entrén. Här går det lilla åsnefölet Brynolf tillsammans med sin mamma. Det är även här Anna-Lena Holmer, som driver gården, tar emot sina gäster.
– Det här är mitt paradis, säger hon och sveper med armen över gården och hagarna.
Anna-Lena har bott här länge, och hon trivs bland alla djuren. Det har nu gått 27 år sedan hon som ensamstående tvåbarnsmamma köpte gården.
– Jag köpte gården själv och flyttade hit med två hästar och två barn. Nu bor jag här med en sambo och en son.
Först hade hon lekridskola i 25 år. Sedan började hon samla på sig "hobbydjur", som hon kallar dem. Nu finns 31 djurarter på gården. I hagarna betar både åsnor, lamor och alpackor, och i ett av uthusen finns olika fågelsorter och flera sorters smådjur.
– Jag är djurtokig, det här är mitt liv.
Här på Knyttes gård är det lätt att få en sötchock.
Ett får och en killing passar på att svalka sig i skuggan.
Här på gården kilar även ett gäng pärlhöns runt.
I kaninbyn finns flera sorters kaniner. Besökarna kikar nyfiket in i burarna.
Under pandemin väcktes idén om att ta emot besök på gården. Fler kunde få njuta av alla djuren, tyckte Anna-Lena.
– Jag gick ju här och myste med djuren och var tvungen att fundera på vad jag ville göra. Då kom den här idén och jag började ta emot små grupper.
Anna-Lena menar att hon lär sig om djuren vartefter att de kommer hit till gården. De ovanligaste djuren hon har just nu är flygpungekorre och afrikansk pygméigelkott.
Hur får du tag på de här speciella djuren?
– Jag lite samarbete med bland annat lite små djurparker.
I en av klapphagarna finns både kaniner, grisar, får och getter.
Här på gården finns även en sköldpadda.
Trots att Anna-Lenas föräldrar inte hade något djurintresse har hon haft med sig kärleken till djur ända sedan barnsben. Redan då ville hon ha en åsna, men det fick hon köpa själv när hon blev stor, tyckte föräldrarna. Idag har hon åtta stycken. När hon var sju år gammal fick hon dock sin första häst.
– Jag har alltid gått en annorlunda väg. Jag har inte varit ute på tävlingsbanorna, utan när jag var 15 år hade jag sex stycken hästar och avlade. Så när jag ser mig själv i backspegeln så kan jag se det här. Att det var det här jag skulle göra.
Uppfödning har hon fortsatt med. Nu föder hon upp alla de djurarter som finns här på gården.
Grisarna i klapphagen verkade uppskatta att bli kliade.
Förutom kaninbyn finns det en hönsby. Här kan besökarna se flera sorters höns, hela åtta olika.
Anna-Lena har även flera sorters fåglar på sin gård.
De flesta som besöker gården är från Linköping, Norrköping eller Motala. Väldigt få kommer från det direkta närområdet, men nu börjar en del Mjölbybor hitta hit.
– Men sedan har jag haft några besökare från Kina, USA, Danmark, Finland och Norge, säger Anna-Lena.
Emmy Ahlin från Linköping rider på en shettis. Hon tycker att igelkottarna och sköldpaddan var de roligaste djuren.
Emmy Ahlin hade roligt på Knyttes gård. Hon gillade att få gå in till djuren i klapphagen.
Anna-Lena upplever att besökarna respekterar de regler hon satt upp kring vad man får göra och hur man ska bete sig kring djuren. Hon står själv och tar emot alla för att göra klart vad som gäller.
– Det blir familjärt och så står jag och pratar en stund om vad som gäller. Då tror jag att föräldrarna tänker till ett steg till. Sedan går jag runt hela tiden, och jag har inga problem att säga till om det skulle vara så att de skrämmer djuren.
Åsnefölet Brynolf kikar nyfiket upp över kanten.
Hur vet man att djuren trivs?
– Jag låter djuren vara djur. Djuren är framplockade nu men annars bor de i sina vanliga burar. Dessutom har jag djuren på sommarbete, alpackorna till exempel. Så man får inte klappa alla djur.
Alpackorna och lamorna får besökarna betrakta på håll. Just nu går dessutom flera av djuren på grönbete.
Många av djuren är nyfikna på besökarna.
Anna-Lena är glad över att kunna dela sitt paradis med andra.
– På något vis blir människor så lugna när de kommer hit, de säger ofta det. Men det blir man ju av djur. Jag har aldrig tidigare fått så mycket feedback och energi från något som jag får från det här.
Bianca och mormor Carina har åkt från Motala för att klappa getter och kaniner. "Det är mysigt att komma hit och klappa alla djuren", säger Carina.