Bit för bit river föraren Johan Persson bort betongväggarna. Betongen ska krossas till grus och alla armeringsjärnen sorteras.
En 104 ton tung höjdrivare gnager sig in uppe i övre kanten på de första facken. Silon är 37 meter hög, resten av den ihopbyggda delen är ytterligare fem meter på höjden. Dammet yr och stora sjok av betong rasar ner på marken. Maskinens förare Johan Persson sitter säkert i hytten som har ett stålgaller framför rutan.
– En vanlig dag på jobbet, säger han när han kommer gående för att ta lunch.
Maskinföraren Johan Persson tycker inte det är nåt märkvärdigt. Det här är hans jobb, och han kommer senast från en liknande silorivning i Kristinehamn.
För nyfikna Väderstadsbor är det mer spektakulärt. Ulla Voss och Tommy Karlsson är båda uppväxta i Väderstad och har minnen från barndomen av silon.
– Min mamma jobbade på Göta lantmän och vägde säd här. Och det hände ibland att jag var med henne i byggnaden. Jag minns att jag räddade nyckelpigor som hade följt med kornen, berättar Ulla.
Tommy Karlsson och Ulla Voss är uppväxta i Väderstad. Både lite sorgligt och skönt att den gråa jättebyggnaden nu försvinner, tycker de.
Tommy tycker att det är lite känslosamt och sorgligt att se silon rasa till grus.
– Det har varit ett landmärke på slätten, menar han.
– Ja, nu vet man inte vad man ska ta sikte på, säger Ulla med ett leende.
Silon i Väderstad byggdes tidigt 60-tal. Den har stått oanvänd en längre tid. Mjölby kommun äger fastigheten idag.
De är överens om att byggnaden inte varit något vackert landmärke. Nu får kanske kyrkan ta den rollen, med sitt torn som sticker upp över andra hus i byn. Väderstad AB:s jätteanläggning är ju ett annat riktmärke.
Det kommer att ta ungefär två veckor att riva ner silon. Det är efterarbetet som tar mest tid, menar Kjell Jansson, ägare till Jansson Entreprenad AB som gör jobbet åt ägaren Mjölby kommun.
Stora bitar betongvägg klipps upp och rasar ner på marken när Jansson Entreprenad AB:s stora höjdrivare opererar.
Betong ska krossas och skiljas från armeringen av järn. Den senare går till Stena Metall. Betongkrosset blir till fyllnadsmassor i nya anläggningar och vägar. Allt återvinns. Innan rivningen av själva byggnaden har kunnat sättas igång har man plockat bort inredning, fönster och el. Det röda magasinet av trä intill silon ska stå kvar. Vid Stationsvägen strax intill planeras bostäder att byggas.
Silorivningen är ett ordinärt projekt för Jansson. Det är detta de är specialiserade på.
– Det blir två 40-tonsmaskiner som gör arbetet samtidigt med den stora höjdrivaren, berättar Kjell.
På tisdagen startade rivningen av silon i Väderstad. En 104 ton tung höjdrivare med Johan Persson vid spakarna gjorde jobbet.
Vid före detta stationen står Maria Eriksson som vabbar med dottern Linnéa, fem år. De är ute och tar en nypa luft och måste stanna och titta på vad som händer. Maria tror inte hon kommer att sakna den stora fyrkantiga gråa byggnaden.
Lars-Olof Johansson bor i Mjölby men har varit lantbrukare och haft åkeri och minns många transporter till och från silon i Väderstad.
– Jag har kört grödor hit, berättar han.
Väderstadbon Maria Eriksson och femåriga Linnéa är ute på promenad och måste stanna en stund och titta på rivningen av silon.