Ukrainske videojournalisten Mstyslav Chernov och hans kollegor åkte till staden Mariupol kvällen innan Rysslands fullskaliga anfallskrig inleddes 2022. Tips, rykten och rapporter i ryska medier indikerade att en rysk storinvasion var på gång, och det strategiskt viktiga Mariupol med sin hamn vid Azovska sjön var ett väntat mål.
Teamet blev kvar i 20 dagar i staden som under tiden raserades av ryska bomber – innan de kunde smugglas ut genom 15 kontrollstationer, klädda i vita sjukhuskläder i en personbil tillsammans med en ukrainsk familj.
Deras bilder från ett bombat BB dit kvinnor kommit för att föda barn, på lidande människor och sönderbombade byggnader blev då de enda journalistiska vittnesmålen inifrån den belägrade staden. Staden blev en ruin och en symbol för den brutala ryska krigföringen i ett tidigt skede av kriget.
Körde mot Kiev
Rysslands fullskaliga invasion av Ukraina inleddes tidigt på morgonen den 24 februari 2022. Kvällen innan hade Mstyslav Chernov och hans kollegor fått samtal från militären om att stänga av sina telefoner och tips från andra håll om saker som pågick.
– Jag ringde en samordnare i Kiev sent den 23:e och sade: Det kommer att starta i morgon, nästan helt säkert.
Teamet fick välja var de ville vara om kriget skulle bryta ut. De valde Mariupol, eftersom staden ligger så nära fronten, och de bedömde det som troligt att den skulle bli omringad. Teamet körde ditåt.
"Större ansvar"
Bara någon timme efter att de anlände till Mariupol tidigt på morgonen den 24 februari kom de första rapporterna om robotnedslag och explosioner. De flesta journalister lämnade, men Mstyslav Chernov stannade och filmade, material som bland annat har använts i filmen "20 dagar i Mariupol".
– Alla åkte. De sista journalisterna lämnade tillsammans med den grekiska ambassadören. Bilderna från den konvojen är med i filmen, då kan man se hur de åker förbi tiotals ryska fordon, stridsvagnar och bepansrade fordon som är på väg mot Mariupol.
Kvar i staden fanns Mstyslav Chernov och hans kollegor, som också arbetar för nyhetsbyrån AP.
– Jag är ukrainare, så jag känner ett större ansvar. Om jag lämnar, vart ska jag ta vägen då? Jag kommer ändå inte att lämna landet, jag kunde lika gärna stanna där jag var.
Ytterligare en journalist, den litauiske filmaren Mantas Kvedaravicius, var på plats men skickade inte ut material under tiden. Han dödades senare när han försökte lämna Mariupol.
Spara för framtiden
Det var inte självklart att det skulle bli en långfilm av Mstyslav Chernovs material, men som erfaren videojournalist i konfliktområden vet han att en konflikt ofta glöms när en ny dyker upp på världskartan.
– Det kändes som att enda sättet att bevara något, att spara för framtiden eller åtminstone bara spara minnet av människorna som dog där, var att göra en film.
För rapporteringen från Mariupol har han och andra journalister tilldelats flera utmärkelser, bland annat det prestigefyllda Pulitzerpriset. Juryn beskriver deras arbete som modigt, men det var inte så han kände sig, säger han till TT.
– Nej, jag var rädd. Men jag antar att mod handlar om att fortsätta att göra det du gör, även om du är rädd. Men jag var väldigt rädd och känner att jag hade kunnat göra mer. Det fanns så många möjligheter och så många viktiga bilder som jag missade för att jag gömde mig eller sprang i väg, säger han.
Det kan också ha varit anledningen till att du överlevt?
– Ja, det kan ha varit därför jag överlevde.