Extremislamistiska regimer som talibanerna i Afghanistan och det "kalifat" som terrorrörelsen IS delvis etablerade i flera länder på 2010-talet är ökända för sitt förtryck – flickor och kvinnor får knappt gå i skolan eller arbeta, brutal "moralpolis" kan slå till när och var som helst, och stöld kan bestraffas med en avhuggen hand.
Inte jagat
Hayat Tahrir al-Sham (HTS) som nu tagit makten i Syrien är också islamister, men skickar andra signaler. Under den regim de lett i sju år i provinsen Idlib har det inte funnits någon särskild moralpolis. Alkohol har varit förbjudet, men boende säger till The New York Times att man inte aktivt jagat folk som ändå dricker.
Enligt Orwa Ajjoub, doktorand på Malmö Universitet som specialiserat sig på HTS, började de mest extrema elementen manövreras ut från rörelsens ledning från ungefär 2016 och framåt.
– De har inte påtvingat andra sin syn på hur samhället ska vara, säger han till TT.
Beskattad olivolja
Ironiskt nog kan den terrorstämpel som bland andra FN och EU satt på HTS ha bidragit till att gruppen utvecklat statsbärande förmågor. Att stå på internationella terrorlistor innebär att det är svårt att få ekonomiskt stöd utifrån. Så HTS började beskatta handel i Idlib, genom att till exempel ta fem procent av den olivolja som producerades efter varje skörd, rapporterar The New York Times.
Samtidigt menar Orwa Ajjoub att hanteringen av den fattiga och relativt lilla provinsen Idlib inte är jämförbar med att styra ett helt land – något han tycker HTS tydligt visar att de är medvetna om.
– Jag tror inte de kommer att försöka kopiera upplägget. Idlib-styret var så lokalt.
Annan nivå
I Idlib finns exempelvis få och små minoriteter, medan Syrien som helhet myllrar av olika folkgrupper – inte minst kurdernas självstyrande region, känd som Rojava, som täcker mer än en fjärdedel av landets yta.
Ajjoub tycker HTS-ledarna visar att de förstår att det nu handlar om "en annan nivå". Han nämner flera tecken på det. Bland exemplen finns att de träffar ledare för olika minoriteter, manar alla grupper att komma och hjälpa till att återuppbygga, samt försäkrar omvärlden att de inte längre har några band till al-Qaida och liknande grupper.
– Men i vilken mån gruppen verkligen kan lämna sina auktoritära drag, gå från Idlib till att för hela Syrien erbjuda pluralism och ett representativt regerande – det återstår att se.