MusselĂ€lskande krabban – hot mot Östersjön?

Brackvattenskrabban ser liten och oförarglig ut, dĂ€r den ligger i en platsbalja i en kĂ€llare pĂ„ Lunds universitet. Men detta Ă€r en invasiv art som befaras kunna bidra till ökad algblomning i Östersjön.

En man utanför ett hus som har förstörts i ett lerskred i Parwan.

En man utanför ett hus som har förstörts i ett lerskred i Parwan.

Foto: Rahmat Gul/AP/TT

Olyckor, katastrofer2020-08-29 14:45

– I Östersjön har den plötsligt fĂ„tt en vĂ€ldigt stor möjlighet, ett stort hav som den kan expandera i. HĂ€r Ă€r nog möjligheterna stora att etablera sig och faktiskt trivas ganska bra, sĂ€ger lektor Anders Persson vid Lunds universitet.

Han ingĂ„r i det forskarlag som just nu hĂ„ller pĂ„ att ta reda pĂ„ hur allvarligt det kan bli – och hur mycket krabban hunnit breda ut sig lĂ€ngs vĂ„ra kuster. I centrum för projektet stĂ„r relationen mellan den nya krabbarten, vitfingrad brackvattenskrabba, och Östersjöns blĂ„musslor.

Älskar blĂ„musslor

Att krabborna Àlskar blÄmusslor Àr tydligt hÀr i den fönsterlösa kÀllarlokalen med mÀngder av vattenbehÄllare uppradade pÄ hyllorna. FÄr de chansen dröjer det inte lÀnge innan de har en liten blÄmussla i klorna.

– Du ser hur de redan har gett sig pĂ„ nĂ„gra musslor. De tycker verkligen om blĂ„musslor. De Ă€r inte sĂ„ stora, men de kan Ă€ta mĂ„nga smĂ„musslor och lyckas de med det sĂ„ blir det fĂ€rre stora musslor, sĂ€ger Anders Persson.

BlĂ„musslorna har en viktig stĂ€dfunktion i naturen, eftersom de filtrerar vattnet i sin jakt pĂ„ föda. Det innebĂ€r att de renar vattnet frĂ„n bland annat algplankton. Samtidigt har Östersjöns blĂ„musslor tunnare skal Ă€n vĂ€stkustens musslor och Ă€r dĂ€rmed ett lĂ€ttare byte för krabbor.

TT: SÄ det kan bli Ànnu vÀrre algblomningar om det blir fÀrre blÄmusslor?

– Det skulle kunna vara en faktor som gör det vĂ€rre, inte kanske i de öppna omrĂ„dena ute i Östersjön, men inne i kustnĂ€ra omrĂ„den, sĂ€ger Anders Persson.

Oklar utbredning

Helt avgörande Ă€r förstĂ„s hur utbredd den vitfingrade brackvattenskrabban har hunnit bli i Östersjön. Ursprungligen kommer den ifrĂ„n USA:s östkust och tros sedan ha kommit hit med tankfartygens ballastvatten.

I en del av Karlskrona skÀrgÄrd har stora mÀngder sÄdana hÀr krabbor hittats, dÀrutöver har enstaka fynd rapporterats frÄn bland annat Ystad och Malmö.

Eftersom den Àr ljusskygg Àr den inte lika synlig som exempelvis strandkrabborna pÄ vÀstkusten. Den hÄller sig gömd under stenar och Àr mest aktiv pÄ natten.

– Letar man sĂ„ hittar man den pĂ„ fler stĂ€llen Ă€n man tror, sĂ€ger Anders Persson.

Ny metod

För att fÄ grepp om utbredningen har vattenprover tagits frÄn 45 platser lÀngst kusten, hela vÀgen frÄn Oskarshamn och söderut till SkÄne.

Dessa prover analyseras under hösten i Lund och dÄ letar man efter dna frÄn bÄde brackvattenskrabban och andra arter.

Detta Àr en relativt ny metod för att kontrollera olika arters utbredning, men den har visat sig vara effektiv.

Skaltjocklek kan pÄverkas

Under tre mÄnader ska nu insamlade smÄ blÄmusslor utsÀttas för olika experiment som ska visa hur de pÄverkas av att dela akvarium med brackvattenskrabbor.

Utvecklar blĂ„musslorna frĂ„n Östersjön tjockare skal, sĂ„ som blĂ„musslorna pĂ„ vĂ€stkusten redan gjort för att skydda sig mot strandkrabbor och sjöstjĂ€rnor?

Eller Ă€r det omöjligt för dem att utveckla tjocka skal pĂ„ grund av att salthalten Ă€r lĂ€gre i Österjöns vatten?

– Det Ă€r det vi vill studera hĂ€r - vad hĂ€nder egentligen? sĂ€ger Anders Persson.

Koldioxid försurar

Forskarna undersöker samtidigt hur musslorna pÄverkas av klimatförÀndringar.

– HĂ€r har vi koldioxiden, den framtida atmosfĂ€ren kan man sĂ€ga, sĂ€ger Anders Persson och pekar pĂ„ en stor tub.

Doktoranden Nan Ho ansvarar för att tillföra olika mycket koldioxid i de olika miniakvarierna. Koldioxiden gör att vattnet blir surare och det i sin tur kan ocksÄ pÄverka blÄmusslornas tillvÀxt och tjockleken i deras skal.

– NĂ€r vattnet blir surare kan det bli problem för musslorna att bygga sina skal som ska skydda dem mot rovdjur, sĂ€ger Nan Ho.

FramĂ„t december hoppas forskargruppen ha fĂ„tt fram all data, för att sedan under nĂ€sta Ă„r kunna svara pĂ„ om Östersjön stĂ„r inför ett krabbhot eller inte.

Fakta: Liten men aggressiv

Den vitfingrade brackvattenskrabbans kropp blir bara lite mer Àn en centimeter lÄng, men klorna Àr desto större. GÄngbenen Àr tillplattade frÄn sidorna med hÄriga kanter och utan taggar.

Ryggskölden kan ha varierande fÀrg, ofta marmorerad i gulorange och rödbruna fÀrger, men kan ocksÄ vara olivfÀrgad. UtmÀrkande Àr de helt vita fingrarna pÄ klosaxarna.

I svenska vatten gjordes första fyndet i Oxelösund 2014. I Karlskrona har mÄnga fynd gjorts.

Ursprungligen kommer den frÄn USA:s östkust, men sedan har den kommit via sjöfarten till andra delar av vÀrlden. I Europa har fynd bland annat gjorts i Danmark, Polen, Finland, lÀngs Atlantkusten och i MedelhavsomrÄdet.

Den beskrivs som invasiv, eftersom den i nya miljöer har fÄ naturliga fiender. Den Àr aggressiv i möten med andra djur, dÄ mÄnga krabbor kan upptrÀda i stora mÀngder.

KĂ€lla: SLU Artdatabanken

SĂ„ jobbar vi med nyheter  LĂ€s mer hĂ€r!