En vänlig gest eller en varm röst.
– Det är ofta vad en nyligen frigiven behöver allra mest, konstaterar Martin Schüepp, operativ chef för Internationella Rödakorskommittén (ICRC).
– Det är ofta en enorm spänning i luften. Så snart som möjligt hjälper vi personen i fråga att komma i kontakt med sina anhöriga.
Hemliga detaljer
Platskoordinaterna måste vara exakta. När det rödakorsmärkta fordonet rullar fram till en förutbestämd plats, ofta bakom en stridslinje, får inget gå fel. Fram leds människor som ofta är rädda och förvirrade. Vissa vet inte att de står i begrepp att bli fria, andra är fysiskt sköra. Några kan ha hållits i åratal.
– Vår huvudsakliga roll är som ledsagare, men vi har också med oss medicinsk personal när vi hämtar frigivna, berättar Schüepp under ett kort Stockholmsbesök.
ICRC-chefen vet vad han talar om. Den schweiziske statsvetaren har arbetat på fältet i bland annat Afghanistan, Kongo-Kinshasa och Darfur i Sudan. Han kan dock inte ge alltför detaljerade beskrivningar av hur frigivningarna under höstens Gazakrig gått till. För ICRC är det avgörande att behålla sin neutralitet och därmed förtroendet från konfliktens parter.
– Vi har arbetat mot både Israel och Hamas i decennier och har omkring 130 kollegor på plats inne i Gaza, säger Schüepp.
Vill hälsa på
Internationella rödakorskommittén arbetar utifrån ett unikt humanitärt mandat som har sin grund i Genèvekonventionerna, vars texter utgör kärnan i folkrätten. Kortfattat går det ut på att förhindra mänskligt lidande, skydda liv och att se till att krigets lagar efterlevs. ICRC är ofta den enda organisation som tillåts verka i konfliktdrabbade områden, och i sådana är det inte ovanligt att människor tas tillfånga.
– Att ta gisslan är förbjudet enligt folkrätten. Med hänvisning till den kan vi ta upp ämnet med konfliktens parter. Vi uppmanar till frigivning och att vi ska få hälsa på fångar som hålls.
Genom åren har ICRC hjälpt till med frigivning av fångar i länder som Colombia och Jemen. Men organisationen förhandlar inte om frigivning, det skulle vara svårt som neutral part. I fallet med Hamas gisslan i Gaza, som togs i samband med den terrorstämplade rörelsens dödliga attack mot Israel den 7 oktober, var det Qatar som medlade fram den första vapenvilan och dess frigivningar. Qatar och konfliktens parter kontaktade sedan ICRC om själva genomförandet.
Inte likgiltig
Schüepp har själv inte varit på plats i Gaza under hösten, men ICRC:s högsta chef Mirjana Spoljaric har rest mellan det Hamasstyrda området, Israel och Qatar.
– Vi har förflyttat 109 ur gisslan från Gaza och 154 palestinska fångar från israeliska fängelser, berättar han.
När den operative chefen följer kriget från ICRC:s högkvarter i Genève ser han ett enormt mänskligt lidande och en konflikt som utspelar sig på ett litet, tätt befolkat område. Och en mediepolarisering som är utmanande för ICRC, som måste stå opartiskt.
– Neutraliteten missförstås ofta i lägen då omvärlden vill att vi ska ta ställning. Vår neutralitet betyder inte att vi är likgiltiga för lidande. Det är en arbetsprincip som gör att vi kan nå fram till behövande med stöd.