Hon älskar sitt jobb på Specialistläkarna, ömmar för de kvinnor vars livsöden hon får ta del av, vill att mottagningen ska kännas som ett hem och värnar sin superproffsiga personal – men hon är också förbannad och uppgiven.
Och det är egentligen inte likt henne. Ann-Margreth har älskat sitt jobb ända sedan hon som grön 25-åring kom ut på sin första läkarpraktik.
Men efter regionens senaste beslut att kvinnor inte ska till gynekologin med sina underlivsbesvär, utan till vårdcentralen, är hon nedringd.
– Dagligen avvisar vi ett 20-tal kvinnor. En del gråter av förtvivlan. Jag har helt enkelt fullt och kan inte ta emot fler. En del är så desperata att de söker sig till Stockholm för att få gynekologhjälp, säger hon.
Nyordningen är, anser Ann-Margreth, kränkande mot kvinnorna och orättvis mot vårdcentralernas läkare. Vissa har hon själv varit handledare åt under deras ST-tjänstgöring.
– Många av dem som nu ska göra gynekologiska undersökningar är noviser på området och vet knappt hur en gynstol sköts. Dessutom saknar vårdcentralerna den nödvändiga ultraljudsutrustningen som krävs för att avgöra om smärtan i buken härrör från tarmen eller livmodern. Sådant kan man inte klämma sig fram till. Bara att tolka dessa bilder kräver lång erfarenhet.
– Hur ska de veta vilka som måste remitteras vidare? Vi står inför en gigantisk utbildningssatsning om det här ska fungera. Ett minimikrav är att varje vårdcentral har minst en läkare som är riktigt bra på gynekologi.
Vari bottnar patienternas oro?
– Gynekologi är så komplext. Underlivet är inte vilken kroppsdel som helst utan sammankopplad med intimitet, sexliv, relationer, bröst, kulturella sedvänjor, oro, lust, barn . . . Jag agerar både doktor, kurator och mormor.
– För väldigt många kvinnor tar det emot att ens vända sig till en erfaren gynekolog. Därför har jag alltid värnat vårt mottagande, att det ska vara en välkomnande ton redan i telefonen, och att lokalerna ska kännas varma och inbjudande.
50 000 kvinnor har listat sig hos henne sedan hon för 20 år sedan drog igång sin privatpraktik.
50 patienter om dagen kan passera på Platensgatan, där det förutom Ann-Margreth arbetar två barnmorskor med varsin specialistkompetens, en sjuksköterska, två undersköterskor och en kontorist.
Hit kommer mellan 7 000 och 8 000 kvinnor per år. 15 procent av dem har invandrarbakgrund. Många har stora problem med sjukhusmiljön och är illa däran. Det gäller inte minst könsstympade kvinnor.
– I de värsta fallen har klitoris helt skurits bort, likaså de yttre blygdläpparna. Sedan har flickorna sytts ihop så att bara ett litet hål återstår, ofta så litet att en penetration är omöjlig. Stympningar som ofta leder till svåra infektioner.
Ann-Margreth remitterar de här patienterna till sjukhuset, men många väljer att gå kvar hos henne efteråt.
Hur har ditt jobb förändrats under åren?
– Kvinnorna mår bättre i dag än förr, då de väntade med att söka hjälp tills de var mycket sjuka. De visste så lite om sina egna kroppar och var okunniga om vilka preventivmedel som stod till buds och hur de fungerade.
Märker du skillnad på ungas sexvanor?
– De tillfälliga sexuella relationerna är många fler. Det förbluffande är att så många, trots ökad kunskap, inte skyddar sig. Vi har mycket könssjukdomar och jag uppmanar alla unga tjejer som går ut att ha en kondom i fickan. Det är ju lätt att skydda sig mot sjukdomar.
– Även antalet aborter ökar. Här utför vi bara aborter upp till graviditetsvecka 8–9, men gör ändå ett hundratal per år. Tyvärr har många unga flickor fått för sig att p-piller och spiral är farligt.
Något annat ”i tiden”?
– Analsex. Här är jag benhård. Säg nej! Kvinnor ska inte ha analsex, det är min bestämda uppfattning, och i synnerhet inte unga tjejer där samlagen kanske äger rum i ett berusat och okontrollerat sammanhang. Jag ser flickor som är förslappade i ändtarmen och det leder till stora besvär.
Hon börjar bli trött, har jobbat på övertid länge nu. Samtidigt: vad ska hända om hon slutar?
– Vart ska dessa tiotusentals kvinnor ta vägen? Jag begriper verkligen inte det, och det har varit en anledning till att jag fortsatt, men så länge till går det inte. Herregud, jag fyller 78 i sommar!
– Vi sparar massor av resurser för kvinnokliniken och landstinget och jag vore så glad om vi kunde få till en konstruktiv dialog.
Drömmen är någon som tar över landstingsavtalet och köper företaget, med patientlistor, personal, utrustning, rubbet.
– Jag skulle kunna finnas tillgänglig som mentor under en period, vägleda och hjälpa till kring det svåraste. Förr lärde sig doktorer av varandra, men nu för tiden förutsätts alla behärska allt den dagen de tar läkarexamen.
– Tänk när jag som 25-åring 1966 fick en hel stab av fantastiska läkare omkring mig som lärde mig förlossningsteknik, operera bort livmödrar, allt. Vilket läroutbyte!
Blir det ingen ersättare får hon lägga ned mottagningen, men kan i så fall se tillbaka på ett långt och rikt yrkesliv.
Vad är du mest stolt över?
– Att jag vågade lämna en trygg landstingstjänst för att segla ut i något nytt.
Beskriv dig själv med fem ord.
– Trygg, modig, glömsk, generös och omtänksam.
Om du fick resa i tiden?
– Då skulle jag vara medicinhäxa i Schwarzwald på 1500-talet.
Vad gör du en ensam ledig dag?
– Bara är. Tar Lady på en långpromenad. Läser tidningen noga. Lagar en god middag till mig och . . . hunden. Vi äter inte samma sak, men ofta samtidigt.
Om du fick ändra något hos dig?
– Inte vara så godtrogen.
Något du är extra nöjd med?
– Att jag lyckades övertala min älskade Olle, bränd efter två äktenskap, att våga satsa på ett liv tillsammans med mig.
En egenskap du högaktar?
– Att hålla löften och överenskommelser.
Du är allsmäktig för en dag. Vad gör du först?
– Ser till att alla kvinnor i världen får ett jämställt liv. Du anar inte vilka levnadsöden jag fått höra från mina patienter.
Ett annat jobb som passat dig?
– Veterinär, som pappa. Jag fick ofta hjälpa honom.
Har du någon extravagans?
– Köpa skor i Stockholm. Ofta flera par.
Vad äter du vid din sista måltid?
– Sallad med färsk, nykokt hummer.
Vem skulle du vilja bjuda på middag?
– Kronprinsessan Victoria. Hon gör ett fantastiskt arbete för vårt land.
Ett erbjudande du inte tackat nej till?
– Ordförande i Östergötlands hälso- och sjukvårdsnämnd. Jag skulle styra om skutan och börja med att ta hand om underskottet på 500 miljoner.