-- Det skulle vara lätt att riva många av dem. Jag har arbetat för det i många år men kraftbolagen vill renovera och helst bygga större, säger Christer Nilsson, professor i landskapsekologi.
I Sverige finns cirka 3 000 dammar som används för annat än att producera el, de flesta av dem är gamla flottningsdammar. Dessutom finns 1200 vattenkraftverk, många är små med en effekt på några hundratal kilowatt.
Det är inte realistiskt att tro att de riktig stora dammarna för vattenkraft kan rivas. Då är det bättre att försöka med de mindre och med gamla rester från flottningsepoken, anser Christer Nilsson.
En älv är en livsnerv i landskapet och en viktigt del i vattnets kretslopp. Den är till för att samla upp vatten och bära det ut till havet. Men människan har i många år trasslat till systemet genom jordbruk, skogsbruk, dikningar, tätorter, asfalt, dammar och nu också genom koldioxidutsläpp som stör regnmängderna.
Översvämningar är naturliga men effekterna har blivit svårare sedan älvarna exploaterats. Under senare år har stora problem uppstått på flera håll i landet, exempelvis när det regnat ovanligt mycket i slutet av sommaren och alla vattenmagasin redan är fyllda.
Varken SMHI eller något kraftbolag kan säkert förutsäga eller parera häftiga regn som medför översvämningar. Christer Nilsson tror att problemen kommer att tillta. Samtidigt finns det sätt att bemöta dem -- att riva mindre dammar och restaurera älvar och biflöden som varit flottleder.
Därigenom gynnas djur och växtliv både i vattnet och på stränderna.
Med institutionen för ekologi och geovetenskap vid Umeå universitet har Christer Nilsson medverkat i ett större projekt som berör både Vindelälven och Piteälven. Via anslag från Naturvårdsverket har mängder av ingrepp från flottningsepoken röjts undan. Stängda sidofåror har öppnats, stenkistor, vallar och dammar har grävts bort. Projektet ska också ta fram en handbok för vattendragsrestaurering.
-- Vi hoppas på lokala initiativ i framtiden där människor vill förbättra sin egen hemmaå, säger Christer Nilsson.
En fritt strömmande älv bär med sig sediment ut till havet, den kan behålla näringsbalansen. Men i en utbyggd älv fastnar sedimentet i stillastående vattenmagasin som göds med näring. Stränder och fiskebottnar växer igen.
-- Vi vet att de älvar som byggts ut bara släpper ut hälften så mycket sediment i Bottenviken som en outbyggd älv, berättar Christer Nilsson.
I utbyggda Lule älv stannar vattnet upp till tio gånger längre än i outbyggda Kalix älv.
Syrehalten på botten minskar i en utbyggd älv, följden blir att laxen har svårt att fortplanta sig.
I älven nedströms en damm eroderar stränderna kraftigt.
-- Här finns en väldigt stark koppling till översvämningar. Om inte dammarna funnits hade stränderna klarat sig, säger Christer Nilsson.
Om det finns skog längs stränderna ökar älvens kapacitet att klara hastigt förhöjda vattenflöden. Träden tar hand om mycket av vattnet, binder upp strandkanterna och minskar risken för ras. Christer Nilsson skulle gärna se utvidgat avverkningsförbud vid stränderna.
Att riva ett elproducerande kraftverk med damm kan var en seg process där olika intressen strider.
Forsby kraftverk i Testeån i Gästrikland är ett av få exempel i modern tid.
Beslutet kom efter mer än tio års diskussioner. Gävle Energi och fastighetsägare var emot medan olika natur- och fiskeintressen var för, liksom Gävle kommun, Fiskeriverket, länsstyrelsen och den lokala bygdeföreningen.