Helfrid Jordan föddes i slutet av maj för exakt hundra år sedan på gården lilla Emtefall, några kilometer från Ulrika. På den gården tillbringade hon också sin sista sommar innan hon dog, 83 år gammal.
Det blågröna barndomshuset med liggande brädor -- såsom modet var i Amerika på den tiden -- står fortfarande kvar, även om färgen flagnar.
Helfrid Jordan var på många sätt en speciell människa, berättar Anne-Britt Hult. Hon är ordförande i museistiftelsen och en av dem som arbetar med utställningen.
-- Helfrid var en kvinna som var före sin tid och som hade skinn på näsan. Hon tog tidigt körkort och reste ut i världen. Hon var ganska manhaftig, hade alltid herrhatt, en kraftig rock och stövlar.
Reslusten fick tidigt grepp om Helfrid. När hon var 18 år flyttade hon in till Linköping och därefter till Bjurholm i Västerbotten för att arbeta som lärare. 1929 lämnade hon Sverige för ett liv i Europa. Från Genève till Paris och sedan Monte Carlo, där hon träffade sin blivande make, den tyske konstnären Olaf Jordan. De bosatte sig sedan i den österrikiska staden Tetschen, men hade också ett hem i Dubrovnik.
När andra världskriget bröt ut tvingades familjen Jordan, då utökad med en dotter, lämna Dubrovnik. De återvände till Tetschen. Olaf blev inkallad i armén, men lyckades slippa strider genom att han blev kommenderad krigsmålare.
På utställningen i Ulrika museum kan besökaren se det intyg som Helfrid Jordan tvingades skaffa från pastorsämbetet i Ulrika och som intygar att hon är arier.
Krigstiderna var oroliga tider och Helfrid Jordan flydde Europa med hjälp av de vita bussarna. Färden gick genom det sönderbombade Dresden och Berlin. Till slut kom hon tillbaka till Linköping. Det skulle dröja tre år innan hon återsåg sin make.
När Helfrid Jordan kom tillbaka till Östergötland såg hon sin hembygd med nya ögon. Hon mindes plötsligt alla berättelser hon hört när hon var liten, och satte igång att skriva. Hon skrev både böcker om bygden och barnböcker, men också ett antal artiklar i olika tidskrifter och i Corren.
Helfrid och Olaf fick tre barn. Dottern Sibylla Göthe tillbringar fortfarande somrarna på den gamla gården i lilla Emtefall. Hon minns sin mor som egensinnig och stark.
-- Hon kom alltid ner på fötterna. Två gånger förlorade hon ett komplett hem, men hon hakade inte upp sig på materiella ting. Som liten var jag aldrig med mamma i köket, utan ute bland djuren. Hon tyckte inte om att laga mat -- matlagning har jag fått för mina synders skull brukade hon säga.
Helfrid Jordans liv innehöll både storstadens fart och bygdens lugn. Hon fann sig i de flesta miljöer.
-- Flera år bodde hon ensam på en gård i Packarp. Ibland när det var kallt så sov hon bland fåren. Då var hon nästan 80 år! Vi barn borde förstås inte ha låtit henne göra det. Men det gick inte att säga ifrån till mamma.