"Rör inte vår skola" och "Skolan är guld värd" stod det på plakat som barnen i Ulrika höll framför de politiker och tjänstemän som nu kommit till Ulrika under sin turné till nedläggningshotade skolor.
De fick det stundtals hett om öronen. Ulrikaborna gav svar på tal och var pålästa. Intresset för frågan var heller inget att ta fel på. Skolans gymnastiksal var proppfull och att det är en fråga som engagerar hela Ulrika, inte bara barnfamiljer, gick inte att ta miste på. Intresset för skolans fortlevnad skär rakt genom generationsgränserna, det var tydligt.
Varför kan inte barn bussas till Ulrika och vad hände med Alliansens fina ord om att satsa på landsbygden? undrade besökarna.
Kommunen hjälper till att satsa på en butik med ena handen, med den andra slår ni undan benen helt på bygden om ni lägger ned skolan verkade vara en allmän mening.
Catharina Rosencrantz, ordförande i Barn och ungdomsnämnden förklarade tålmodigt flera gånger, att hennes uppgift var att titta på skolan och hur den bäst kan organiseras utifrån de förutsättningar med elevantal och skollokaler som finns.
Bitterheten bland Ulrikaborna är stor, det gick inte att ta miste på.
Att antalet barn har sjunkit är ingen hemlighet för någon, menade de. Många återkom till att skolans upptagningsområde begränsats så att färre elever får rätt till skolskjuts.
- Så klart att ingen vill gå i Ulrika då, tyckte en Ulrikabo.
Magdalena Gryvik var mycket upprörd och menade att de negativa konsekvenser som det beslutet förde med sig kommer att ta minst 15 år att vända.
En av skolans elever frågade varför inte barn från stan kan bussas till Ulrika i stället för tvärtom. Han fick svaret att i det fria skolvalet är det ingen som valt på det sättet.
- Men vi då, har inte vi också ett fritt skolval. Vi har inte valt att våra barn ska åka buss i timmar varje dag, sa en man i publiken.
Att det fria skolvalet - för många barn i glesbygd - bara är en papperskonstruktion, det erkände kommunens planeringsledare Christer Gunnarsson utan omsvep.
Samma gällde frågan om långa restider som klart redovisades både av Gunnarsson och Rosencrantz.
- Det är ett av våra problem att restiden för de små barnen blir alldeles för lång, sa Christer Gunnarsson.
Än är möjligen inte sista ordet i sagt. Sist skolan hotades av nedläggning 2004 "räddades" den med ett nödrop. Men den räddningen kan möjligen nu alltså visa sig ha varit en björntjänst.
Men utan kamp tänker inte Ulrikaborna ge sig, det syntes i går kväll.