Eller Mattias Andersson som han heter resten av året. Tillsammans med frun Charlotte driver han Amundebo Södergård, strax utanför Ulrika. På somrarna är gården ett naturskönt paradis med kafé och camping. Äventyrsgården, skogsdelen som på somrarna är fylld med hoppborgar, djur och trampbilar, är förvandlad till ett tomterike. Från parkeringen slingrar sig en skogsväg, upplyst av marschaller, fram till gläntan där Tomteborgen tronar. Mystiken ligger lika tung som mörkret.
– Det är fjärde året vi välkomnar barn och familjer hit kring juletid. Jag har suttit sedan 16 december varje kväll och tagit emot önskelistor. Imorgon, 22 december, är sista dagen. Totalt har det varit runt 500 barn här. I helgen ringlade sig kön lång, berättar Mattias.
Att vara tomte är ett ansvarsfullt arbete. Några barn har börjat gråta, och då får man gå försiktigt fram.
– Man får tänka på vad man säger. En pojke ville veta vad alla renar hette. Där hade jag inte riktigt gjort min läxa, erkänner Mattias.
Att träffa tomten är gratis. Det är en av parets drivkrafter – att kunna erbjuda besökarna mysiga upplevelser som inte kostar skjortan.
– Min fru säljer fika, men annars gör vi det här ideellt.
Vid sidan av Tomteborgen finns ett berg. Här i från kan man höra hur nissarna jobbar för fullt med julklapparna. I gläntan står tomtens släde framför en upplyst startbana.
Vad önskar sig tomten själv?– En kram av tomtemor och lite gröt, sedan är jag nöjd.