Klockan är 10.13 när chauffören Holger Linde styr ut sin buss från Ulrika skola och vänder kosan mot Nykil. I dag råder det ideala förhållanden, solen skiner och vägbanorna är torra. Christer Sandvik, Ulrikabo, som jobbar i den nystartade framtidsgruppen i Ulrika hade gärna sett att det varit riktigt skitväder eftersom gruppen inbjudit politiker och tjänstemän i kommunen att åka den tur de har föreslagit att barnen i Ulrika ska få som skolväg.
Det var inte precis någon rusning till bussturen. Två politiker har nappat på erbjudandet, Mariann Löfgren (s) vice ordförande i kollektivtrafiknämnden och Annika Lillemets (mp). Men tjänstemännen lyser med sin frånvaro.
Marianne Löfström tar dock sina kolleger i försvar.
- Inbjudan kom med väldigt kort varsel och de flesta var nog redan uppbokade, säger hon.
I bussen sitter bland flera Ulrikabor, också Egon Helmersson och Thomas Flodin. Ulrikabor sedan 2005. Båda har barn i skolan och förskolan. Det är deras barn som kommer att få den - i deras ögon - orimligt långa skolvägen varje dag om Barn- och ungdomsnämnden får som de vill
- För förskolebarnen är det helt orimligt, säger Thomas Flodin.
Ingen av dem kan på allvar tro att Barn- och ungdomsnämnden ska ta det här beslutet.
- Nej, jag tror att kommunen är så klok att man tar tillbaka förslaget, säger Egon Helmersson.
10.33 svänger Holger Linde av väg 609 och styr in på den lilla vägen över Duseborg. Här är det smalt, bussen får ett möte och Holger Linde konstaterar att det skedde på ett av få ställen där bussen kan gå ut i vägrenen.
- Det är inte farligt för barnen att åka buss. Vi har säkra förare och säkra bussar. Men vägen över Duseborg är väldigt smal och slingrig och jag ska erkänna att ibland händer det att man kör med hjärtat i halsgropen när väglaget är dåligt, säger Holger Linde.
Vid dåligt väder och väglag råder ingen tidtabell, då är målet att bussen ska komma fram på ett säkert sätt, enligt Linde som påpekar att det händer då och då att skolbussturer ställs in för det är för osäkert.
Frågan är vad som skulle hända Ulrikabarn på väg till skolan vid sådana tillfällen, frågar sig föräldrarna.
Bussfärden går i kuperad terräng, kurvorna är många och har man det minsta anlag för åksjuka ligger man illa till.
Thomas Flodin och Egon Helmersson funderar över vad som ska hända om de små barnen behöver hjälp, blir ledsna, osams eller mår illa. Ska chauffören stanna bussen och se till barnen då?
Läs mer i torsdagens Corren