Dottern som bor i stan kör ut dricksvatten. Sonen har hjälpt till att hugga ved. Vatten till tvättning, disk och att spola i toaletten med hämtar Sixten varje dag i diket vid vägen som ligger några hundra meter från huset.
-- En måste spara på dricksvattnet, det har ju kommit ända från Linköping.
I diket brusar vattnet på bra, och kanten är brant. Sixten tar spjärn med stövlarna innan han doppar ned hinken i vattnet med hjälp av en lång träklyka. Han fyller den endast till hälften, hinken blir annars för tung att bära uppför backen.
Sixten är härdad av ett långt liv på landet men nu tycker han att det gått väl långt. Huset i Häggebo kvarn, åtta kilometer norr om Ulrika, är utan både ström och telefon sedan i lördags eftermiddag.
Sixtens hustru Astrid som är drabbad av parkinson har svår värk. Hon håller sig på husets övervåning, vill inte gärna låta sig intervjuas av Corren.
Sixten själv är nästan blind, han ser tillvaron "som genom vit rök." Det är fel på gula fläcken i båda ögonen.
-- Dä ä underligt att man inte blir fel i huvudet, skrattar Sixten på frågan hur han orkar. Humöret är det inget fel på. Han skrattar och skojar, blir egentligen bara allvarlig när han berättar om sina dåliga ögon. Synen har nu försämrats så mycket att han inte längre kan läsa, ens under förstoringsglas. Ser han på teve måste han sitta tätt inpå apparaten.
-- Det kan ingen tro hur jävligt det är, säger Sixten.
Makarna Johansson har bott i sitt ensligt belägna tvåvåningshus av trä sedan 1958. De har varit med om många strömavbrott, men aldrig har de varat så här länge, det tidigare "rekordet," strömmen var då borta i 58 timmar, är slaget för länge sedan. Och ingen ljusning verkar vara i sikte. Sixten som lyssnar på batteriradio vet att träden ligger som plockepinn i skogen och i natt väntar nytt oväder.
-- Det vete gudarna hur länge vi klarar oss, säger Sixten som är glad mitt i eländet för att januari är ovanligt mild.
-- Det är räddningen.
Inga-Britt Vitell som bor i granngården hälsar på när Corren är där. Inga-Britt som också är strömlös sedan i lördags, driver servicehuset i Ulrika åt kommunen. Hon kommer precis från sin arbetsplats och kan berätta att bara för någon timme sedan kom strömmen tillbaka i byn. Under det långa strömavbrottet fick Räddningsverket placera ut fläktar hos de gamla på servicehuset. Innan det gjordes var det bara 12 grader i några lägenheter, berättar hon.
Kanske borde man flytta in till Ulrika, till servicehuset, funderar Sixten. Men varken han eller hustrun vill egentligen göra det.
-- Man vill ju försöka bo kvar hemma så länge det bara går.
-- Ja, hemma är ju alltid hemma, håller Inga-Britt med om. Hon tycker ändå att Sixten och Astrid bör ställa sig i kö, för tillfället finns inga lediga lägen- heter.
Kanske vore det bra med hemtjänst, funderar Sixten vidare.
-- Det kan ni få i morgon dag, lovar Inga-Britt.
-- Så tycker jag att ni ska ha larm, för tänk om det skulle hända något.
Just för tillfället hjälper inget larm eftersom telefonen är ur funktion, men i normala fall når servicehusets larm ända till gården där Sixten och Astrid bor.
-- Jaså, det trodde jag inte.
Sixten låter överraskad.
Snart skymmer det för ännu en lång, mörk kväll i Häggebo kvarn.
-- Jag önskar att de som bor i stan kunde få lite mörkt också någon gång, så de fick se hur vi har det, säger Sixten.