På flera håll på marknaden har vuxenvärlden verkligen bjudit till. Exempelvis vid godisståndet med pokémonbollar, leksaksfyndtorget och hos t-shirtförsäljaren. Andra har lyckats sämre, för vem behöver polermedel och teflonpannor? Eller mattor?
-- Alla mattor här kan flyga, försäkrar försäljaren Tomas Norlin i ett fåfängt försök att locka sjuåringen att investera i en rumsmatta.
-- Nej du, svarar Mattias, det är bara i Aladdin det finns flygande mattor.
Lingonen i lådorna ett stycke därifrån lyser vackert röda.
-- Inte så roligt, men det ser gott ut, tycker sjuåringen.
Och vaxdukarna luktar härligt, tygerna är fina och vitlökssalamin smakar bra - men värt att lägga pengar på? Icke.
Inte förrän vid portmonnäerna stannar Mattias till litet längre. Den skotskrutiga plånboken går inte av för hackor.
-- Jag tycker faktiskt att den här var ganska snygg.
Tio kronor kostar den. Men är det ett smart köp?
Med tvåhundra kronor i fickan och inga förståndiga föräldrar bredvid sig finns alla möjligheter att gör riktigt bra affärer. För den som tänker sig för, vill säga. Och se där, bara några meter bort står de mest fantastiska leksaker.
-- Den här var häftig, säger Mattias och kör igång en batteridriven leksaksborrmaskin för 79 kronor.
Det blir dock inget inköp nu heller. Först vill Mattias se sig omkring litet mer.
Ståndet med tåförsedda strumpor ser så roligt ut att han börjar skratta och plötsligt har han gått rakt in bland damkläderna.
-- Ojdå, här var det visst bara stora saker, konstaterar han när tittar ut mellan tröjor och jackor.
På en lång disk står rader med vita kokosbollskartonger. En textad skylt talar om vad som säljs här.
-- G - a -m -m- a -l -d -a - g -s , ljudar sjuåringen och går vidare.
Det andra ordet har han inte tid att läsa ut. På frågan vad han tror finns i kartongerna blir svaret därför "skor". Och så äntligen, något bra igen, kepsar. Mattias provar en svart med orangeröda flammor.
-- Vad kostar den? frågar han försäljaren.
-- Hundra kronor.
-- Det var för dyrt, tycker den unge marknadsbesökaren och hänger resolut tillbaka huvudbonaden.
Sedan passerar vi i rask takt saltgurkor, skinnväskor, solglasögon, färgglada skärp och "gammaldagsa cd-skivor" för att slutligen hamna hos de lena plyschhundarna.
-- Den här, säger Mattias och klappar en av dem, den här känns som riktig.
Här blir det garanterat ett köp, men vem vill göra affärer på fastande mage?
Efter en kokt med bröd och ketchup och senap är Mattias redo att börja spendera sina pengar.
Plyschhunden är det första förvärvet och sedan går det undan. När vi sätter oss i bilen för att åka tillbaka till Linköping har han bara sex kronor kvar, men famnen full av grejor. Mirakeldukar och renkorvar lyser med sin frånvaro. Han kånkar istället på en alldeles oumbärlig cykeltuta, en sammetslen mjukishund, sega godisdelfiner och en riktigt färgglad Scooby doo-tröja. Något som låter, något som känns, något som smakar och något som syns. Och allt för 194 kronor. Kan det bli bättre?