Onsdagseftermiddagen är egentligen vikt för djurmarknaden, men många knallar har redan slagit upp sina stånd och står redo att sälja skjortor, skor, plastpåsar, barnkläder, bröd, ballonger, korv och stekt strömming. Och det är bara i första backen...
På själva Ulrika marken, som alltid hålls andra torsdagen i september, kommer det att vara trångt här. Ulrikaborna vet hur en marknad ska vara, det är 152 år sedan de började och nu omfattar marknaden tre kilometer marknadsstånd och 400 försäljare. Plus tivolit.
Men på onsdagen är kreatursvallen fylld med hästor, åsnor, kaniner, ankor och väldigt mycket höns. Därtill finns ett par alpackor som bor i trakten även i vanliga fall, och så Eddie Kirvesniemis lilla kamel.
Den väger bara 600 kilo än, det ska bli minst ett par hundra till. Herr Omar är ung, 3,5 år, och först om ett och ett halvt år är han vuxen.
– Jag fick för mig att jag skulle ha en kamel redan när jag var sju år, och för tre år sedan blev det äntligen så, förklarar Eddie.
Både han och sambon är djurskötare, och miljön för en kamel är alldeles utmärkt där de bor utanför Finspång. Torrt och stenigt, och ett nerlagt sandtag att leka öken i. Kameler klarar temperaturer mellan minus 50 och plus 40.
– Perfekt, säger Eddie som just har börjat rida in herr Omar och som åker runt med sin kamel på event och marknader.
Det tycks herr Omar inte ha något emot. Han berörs inte av upprörda höns som inte vill låta sig infångas för att säljas, eller av åsnornas skrin som ekar över området. Han tuggar bara med upphöjt lugnt på sitt hö.
När det verkliga marknadskaoset utbryter på torsdagen kan han med majestätisk min äta sin lunch hemma i lugnet på den steniga ängen utanför Finspång.