Stillheten finns i naturen. Ulrika ligger i de östgötska skogsbygderna, det är tre mil till Vikingstad och tre mil till Boxholm. Två mil till Kisa och två till Rimforsa. Mitt emellan Tolebogölen och Bengölen, och med badsjön Amundebosjön i utkanten av byn. Och det är alldeles intill badet som äventyret väntar, på Äventyrsgården, eller Fritidslandet. Här finns stugor att hyra, inalles 30 bäddar, och Mattias Andersson säger att han har fullt upp så gott som varje helg med arrangemang för svensexor och liknande. Somrarna brukar också vara bra.
- Men vi skulle vilja ha lite mer veckouthyrningar under semesterperioden. Och själva tycker vi förstås att vi ligger väldigt bra till, mitt emellan Astrid Lindgrens värld i Vimmerby och Kolmårdens djurpark.
Mycket därför satsar man i år på barnfamiljer och har utökat antalet djur så att man nu kan erbjuda barnen att få umgås med får, getter, höns, och hästar (ponnyridning). Barnens äventyrsgård öppnar helgen efter midsommar.
- Vi har också köpt in en matvagn för att kunna servera lite lättare mat.
Ett av de förnämsta
Den som passerar Ulrika norrifrån på väg mot Kisa utan att stanna ser en butik, en vacker och rödmålad träkyrka, ett rosafärgat museum. Den som åker mot Rimforsa missar museet. Vilket vore synd, för museet är verkligen värt att stanna till för. Här i ett av landets förnämsta bygdemuseer blir man påmind om självhushållningens Sverige i massor av redskap och föremål.
Anne-Britt Hult Wång i stiftelsen som förvaltar museet uppger att där finns över 3 000 föremål. Det mesta insamlat av Sven Jacob Carlsson (1872-1955), men mycket är också skänkt av andra bybor och omkringboende. Inte minst Erik Carlsson
i Furulid, vars bidrag i sommar ingår
som en del i jubileumsutställningen, 50 år.
Ålderdomlig charm
- Museet, som tillhör Ulrika församling, har öppet varje söndagseftermiddag och naturligtvis kan vi även öppna för visning på förfrågan, säger Anne-Britt Hult Wång som gladeligen visar de unika samlingarna och som själv förundras över den nostalgi de skänker.
För det bor inte bara en ålderdomlig charm i varje trädetalj, i varje järn- och stålkonstruktion, i alla klädesplagg, utan också så förunderligt många arbetstimmar och vardagsslit av unga, starka armar, och av trötta, nötta, slitna, gamla fingrar.
Snett emot museet, på andra sidan vägen ligger Ulrika skola. Framtiden. Och bakom skolan susar skogen.