Det Àr ÀndÄ vÄr i luften nÀr Marianne och Lars-Göran pÄ fredagen gÄtt ut till sin garageinfart för att byta till sommardÀck pÄ bilen.
PÄ trappan stÄr lÄdor nyinköpta penséer som ska pryda trÀdgÄrden och ur rabattens mörka jord sticker smÄ hÄrda pÄskliljeblad upp en liten bit.
- HÀr bor vi underbart. Hus, stor tomt, sol pÄ terrassen, sÀger Lars-Göran belÄtet.
Mellan 1974 och 1998 bodde de i Ekholmen. Det var medan barnen vÀxte upp. Sedan ville de till landet. Ulrika blev en fulltrÀff.
- Folk Àr sÄ trevliga hÀr. Det har inte varit det minsta svÄrt att komma in i gemenskapen, sÀger Lars-Göran.
En hel del av gemenskapen utövas i och omkring ortens butik. I samma lokaler driver innehavarna Peter och Marie-Louise Andersson ett kafé med maffiga semlor och breda muffins, som Correns team grundar med innan rundvandringen fortsÀtter.
I kafĂ©et sitter ocksĂ„ Sölve Carlsson frĂ„n föreningen FLF, Föreningen Landsbygdshandelns FrĂ€mjande. Massor av intressenter ingĂ„r i föreningen, bland andra lĂ€nsstyrelsen, som arbetar för att inga fler lanthandlar ska behöva lĂ€ggas ned. Sölve Ă€r mentor för lanthandlare i Ăstergötland som ingĂ„r i ett projekt, dĂ€r mentorn analyserar verksamheten och boksluten, föreslĂ„r investeringar, ombyggnader och nysatsningar.
Ăver en kopp kaffe ska Sölve och Peter nu diskutera siffror.
Mitt emot lanthandeln behöver Tony Petersson inte diskutera med nÄgon för han ska montera sommardÀck pÄ en bil Ät en kund och det Àr sÄnt han gjort förr. Tony driver en av Ulrikas tvÄ bilmekar.
PÄ övervÄningen i det röda trÀhuset har han sin lÀgenhet men inte lÀnge till. Snart flyttar han femtio meter till förÀldrahemmet som han nu har köpt.
- Det Àr ett av Ulrikas Àldsta hus, det byggdes pÄ 1750-talet, berÀttar han.
För en tid sedan var Ulrika skola nedlÀggningshotad, nÀr politiker och tjÀnstemÀn i Linköpings kommun Àgnade sig Ät att skÀra ned för att spara pengar. Nu Àr hotet borta. FrÄn skolan kommer tvÄ vÀsktyngda elever vandrande i solen: Vilma Gelotte och Erik Gillberg. Vilma gÄr i ettan och Erik i trean och de Àr pÄ vÀg till servicehuset.
DÀr Àter skolans elever lunch i matsalen varje dag och tvÄ elever gÄr alltid i förvÀg för att duka borden.
- De andra gÄr en runda för motion innan maten, förklarar Vilma och Erik.
De har klÀm pÄ hur dukningen ska gÄ till och i ett huj Äker glas, bestick och lÄdor med knÀckebröd fram.
I servicehusets foajé vÀntar Karin Andersson pÄ att lantbrevbÀraren ska komma. Strax bromsar Kerstin Bergström in med den gula bilen pÄ planen utanför.
Karin har en rÀkning som hon glömt betala. Det fixar hon med Kerstin nu.
- Det Àr bra med det hÀr servicehuset. BrevbÀraren kommer, och distriktsköterskan kommer hit ofta sÄ att man kan frÄga henne om saker, sÀger Karin.
Hon behövde inte flytta lÄngt nÀr hon skulle bli servicehusinvÄnare. Karin Àr född och uppvuxen i Pikedal i Ulrikas utkant.
Orten Ulrika Àr kanske mest kÀnd för den Ärliga marknaden. Men sÄ hÀr pÄ vÄrkanten vilar grejerna till marknaden i en lada intill en rad med villor.
- De ligger dÀr, sÀger Lennart Göransson och stannar upp i krattningen och pekar. Han avlÀgsnar sten och grus som blivit kvar nÀr snön försvann utanför hans hus. I trÀdgÄrden Àr Lennarts lilla damm fortfarande belagd med is. Han har inte börjat nÄgot trÀdgÄrdsarbete Ànnu, men nÀr det blir dags har han tid. Lennart Àr pensionÀr nu efter att ha kört skogstransporter i Boxholmstrakten i över fyrtio Är.
- Ja, nu Àr jag statsanstÀlld, sÀger han och ler.