När omsorgsnämnden för tio år beslutade att låta undersköterskan Laila Andreasson och vårdbiträdet Inga-Britt Vitell, efter elva respektive sex års nattjänst på servicehuset, ansvara för äldreomsorgen i Ulrika, var det ett mycket kontroversiellt beslut.
Både Lailas och Inga-Britts eget fackförbund SKAF och SKTF-facket såväl som en del av personalen inom Ulrika äldreomsorg protesterade nämligen mot denna privatisering.
Kritiken gick i första hand ut på att anbudsgivningen inte hade gått rätt till och att de båda som önskade bli chefer på servicehuset i Ulrika inte var kompetenta att klara av detta.
-- Det var en jättejobbig tid, inte bara för oss två utan för all personal inom äldreomsorgen här i Ulrika. Alla mådde dåligt, både de som stöttade oss och de som visste att de skulle få sluta om vi fick ta över ansvaret.
Det säger Laila och Inga-Britt nickar instämmande.
Snart började dock verksamheten att flyta väl, menar de båda, och framhåller att de inte en dag ångrat att de påtog sig det här chefskapet.
-- Och nog har vi väl nu visat att vi är kompetenta att sköta den här uppgiften. Vi har ju fått avtalet förlängt tre gånger, säger Laila.
-- Formell utbildning är inte allt i ett sådant här jobb. Man kommer långt med sunt förnuft och människokärlek, tillägger Inga-Britt.
Ja, äldreomsorgen fungerar bra i Ulrika. Det är de tre i personalstyrkan Corren träffar - vårdbiträdena Ann-Gerd Fritz och Annika Gunnarsson samt kokerskan Birgitta Karlsson - helt överens om.
Här är mindre stressigt än i centrala Linköping. Stämningen är mycket familjär. Cheferna finns alltid lätt tillgängliga. Det är några av de positiva saker som personalen framhåller.
Personalstyrkan inom Ulrika äldreomsorg, som omfattar tio personer utöver cheferna, hjälper i dag nio åldringar som bor i servicehuset och åtta som bor i egna bostäder ute i samhället. Därtill lagar kokerskan mat till skoleleverna, som dagligen kommer till servicehuset och äter.
För tio år sedan hade politikerna i Linköpings omsorgsnämnd idén att man ville uppmuntra vad man då kallade avknoppning.
Det handlade just om att personal inom äldreomsorgen skulle börja driva verksamheter i egen regi.
Nu blev det aldrig så mycket av denna idé. Även om i dag en stor del av äldreomsorgen inom Linköpings kommun drivs i privat regi är det endast i Ulrika som det är fråga om just "avknoppning".
-- Ja, kort tid efter att vi lämnat in vårt anbud kom det stränga regler för vad som skulle gälla om personal skulle få ta över verksamheter. Hade dessa regler gällt tidigare hade inte heller vi blivit några chefer, säger Laila.
-- De reglerna stadgar bland annat att ingen personal får sägas upp. Men det var just genom att Inga-Britt och jag ansåg att vi kunde driva verksamheten här med en reducerad personalstyrka som vi kunde lägga ett lägre anbud än kommunens egen produktion och därför fick avtalet.
Vad var det då som fick den nattjobbande undersköterskan och vårdbiträdet i Ulrika att vilja ta på sig ett sådant här chefsansvar?
-- När jag läste omsorgsnämndens annons om tankarna med "avknoppning" blev jag intresserad och frågade Inga-Britt om hon kunde tänka sig ställa upp som min kompanjon, berättar Laila och Inga- Britt fyller i:
-- Ja vars, det skulle jag väl kunna tänka mig! Så sa jag, det är mitt vanliga svar när folk frågar mig om något . . .
De båda kände inte varandra särskilt väl eftersom de jobbade olika nätter men de upptäckte snabbt att de hade samma syn på hur de skulle vilja driva äldreomsorgen i Ulrika och vad som behövde förändras för att nå dit.
-- Första tiden hade vi det mycket slitigt men det var också väldigt stimulerande, säger Inga-Britt.
De berättar om hur de inte bara jobbade som chefer utan även mycket praktiskt i själva vårdarbetet, vilket de för övrigt fortfarande gör till viss del. De berättar om att de redan från första stund kände ett stort stöd från Ulrikaborna i allmänhet.
Av den ursprungliga personalstyrkan på 14 personer var det sex som fick sluta när Laila och Inga-Britt tog över ansvaret.
När turbulensen kring denna förändring lagt sig fick de dock snabbt en mycket välfungerande - arbetsvillig och lojal - personalgrupp, poängterar de båda.
När det nuvarande avtalet med omsorgsnämnden går ut om tre år kan Laila tänka sig lägga ett nytt anbud men Inga-Britt tänker, med ålderns rätt, avsluta sitt arbete inom äldreomsorgen och på heltid ägna sig åt att sköta familjens djur i stället.