Fjorton elever går på mellanstadiet i Ulrika skola. I dag samlas alla i sockenstugan. De bjuder på saft och sockerkaka som Simon Karlsson har bakat, de berättar om disko, godisförsäljning, prat och fika.
-- Vi har gjort i ordning själva, berättar Alexander Andersson, och vi bestämmer själva och sköter om alltihop själva.
Den gamla sockenstugan fungerade en gång som skola och ålderdomshem. Nu har idrottsföreningen UIK och hembygdsföreningen gemensamt köpt huset av kyrkan. I somras öppnade ett par Ulrikaungdomar ett sommarkafé i lokalerna. Det var början till att huset blev en träffpunkt för såväl bygdens unga som sommargästerna.
När hösten kom tog sjundeklassarna över ansvaret.
-- Det är min syster Carolina och hennes kompis Maria som sköter det, säger Emil Andersson, fast alla som är på ungdomsgården hjälper till. Ibland föräldrarna också.
I ett stort rum på övervåningen håller ungdomarna till. De har tapetserat själva och fixat möbler från olika håll. Varje fredags- och söndagskväll är det ungdomsgård och ibland dessutom diskotek.
Till sommaren när folkmängden i socknen fördubblas kan utökade öppettider väntas, inte minst när det är auktion eller vägkyrka (eller Ulrika marken, då folkmängden fördubblas så många gånger att ingenting är sig likt i samhället).
Både idrottsföreningen och hembygdsföreningen med byalaget fungerar som bybornas representanter utåt i olika sammanhang, gentemot myndigheter som kommunen och Vägverket.
-- Idrottsföreningen sysslar med idrott också förstås, berättar Alexander Andersson, bandy, pingis och tjejgympa. Vi har en hockeyrink och skidspår när det finns snö.
Fast, om det är som förre handlaren Bertil Andersson säger, att det är de som bor i Ulrika som gör bygden, så finns det gott hopp om framtiden. De fjorton mellanstadieeleverna är övertygade om att de bor i den bästa tänkbara av världar.