– Från allra första början var det att jag och min hustru var ute på marknader och sålde. 2002 köpte jag en lokal i Kisa. Där var vi i nio år, tror jag, säger Göran Rydell som äger Strumpboden.
Sedan gick hans hustru i pension och ville inte längre fortsätta med försäljning. Då hade Göran redan startat upp en butik i Skänninge och han övergav lokalen i Kisa.
– Det var när vi kom till Skänninge som jag började sälja strumpor i första hand. I Kisa sålde jag främst garn.
I början visste Göran inte så mycket om strumpor, utan tänkte "strumpor som strumpor". Men en kund i Kisa jobbade med stödstrumpor och folk som har problem med benen.
– Jag lärde mig massor av henne, om hur man ska mäta sina ben för att få rätt storlek, till exempel, säger han.
För tre år sedan flyttade Göran med sig sin butik till Ulrika. Det är där man hittar honom nu. En del kunder från Skänninge, Vadstena och Motala kommer fortfarande och handlar hos honom ibland.
– Det var ju mer folk i butiken i Skänninge, det var det, säger han.
Det mesta säljs via hans näthandel, han skickar mellan fem och femton paket om dagen. Då kan han lika gärna sitta "mitt ute i skogen" där det är lugnt och skönt istället för inne i en stad, tycker han.
– Det mesta jag säljer skickas till Stockholm och Norrland. Norrland kan jag förstå – de kan ju ha långt till en butik. Men Stockholm? De har väl kanske inte tid att gå i affärer, säger han.
Fem dagar om året är det riktigt fullt i Görans fysiska butik. Det är under Östgötadagarna och Ulrika Marken.
– Då har jag öppet 10-17, men många kommer redan halv tio, säger han.
Göran säljer absolut mest av diabetesstrumpor och medicinska stödstrumpor som han köper från leverantörer i Sverige. Någon leverantör finns också i Danmark.
– Ska man köpa utifrån måste man köpa så stora mängder. Det har jag inte plats för, säger han.
Hur vet du hur mycket du ska köpa in?
– Det vet man inte. Vissa saker som köps hela tiden vet jag antal på, men som med nya leverantören – det vet jag inte alls hur det ska gå. Därför har jag börjat med att köpa in ett ganska litet parti, säger han och berättar om när han 1991 startade upp butik och tog in videoband för att sälja.
– Det kom en massa videoband. Men vad jag inte hade tagit reda på, det var att det var en skatt på varje videoband. Så där gjorde jag förlust på alltihop.