Bakom familjens hus kan man blicka ut över den vackra Uknadalen. Bara en kilometer bort ligger förskola och lanthandel.
Hemvändarna
Från vardagsrumsfönstret hemma hos Kalle Larsson och Anna Zetterholm är utsikten vidsträckt. De hyr en gård som ligger på ena sidan av den mäktiga sprickdalen i Ukna, och kan se ända bort till skogen och klipporna på motsatta sidan. Bara någon kilometer bort ligger Uknas centrum och lanthandeln, där Kalle växte upp.
– Vi har köpt en lådcykel som vi använder när vi ska handla eller åka till förskolan. Bilen behöver vi bara när vi ska in till Västervik eller Linköping, eller åker till Malmö, berättar Kalle.
I dag är affären och förskolan den enda samhällsservice som finns kvar, men när Kalle var liten fanns både skola och två banker på orten. Han beskriver uppväxten som trygg och enkel. De flesta kompisarna bodde inom cykelavstånd. Föräldrarna drev lanthandeln och jobbade periodvis mycket, men en stor del av släkten bodde nära och fanns alltid till hands.
– Farmor var en viktig person, hon kom till oss varje morgon och gjorde frukost åt oss barn.
När Kalle och sambon Anna fick sitt första barn, Clara, bodde de i en lägenhet inne i Malmö. De hade redan tidigare pratat om att flytta från stan, men Klaras ankomst snabbade på processen. Anna längtade ut på landet och Kalle mindes hur mycket han uppskattade att ha släkten nära under sin egen uppväxt. Annas föräldrar kunde de träffa relativt ofta, men Kalles föräldrar var bundna till Ukna och hade sällan möjlighet att hälsa på i Malmö.
Även de höga huspriserna i Skåne bidrog till beslutet att välja Ukna.
– Vi började kolla i Skåne först, men insåg snabbt att skulle vi få ett sådant hus vi ville ha, då skulle vi hamna i någon skånsk håla. Och då var valet att antingen flytta till någon skånsk håla där ingen har någon anknytning eller så flyttar vi till min gamla håla, där Clara och Majas farmor och farfar finns och kan stötta. Vi började utforska hur det såg ut i Ukna, och fick höra att den här gården var hyresledig.
Hela familjen Larsson/Zetterholm: Anna Zetterholm med dottern Maja på axlarna och Kalle med storasyster Clara.
Kalles arbetsgivare gick med på att han kunde jobba kvar på Malmöföretaget, delvis på distans. Även Anna kunde jobba hemifrån med en liknande lösning.
När familjen väl flyttat bröt pandemin ut, så särskilt många arbetsdagar i Malmö blev det inte.
Efter en tid sökte och fick Kalle ett nytt jobb – på Oatly, företaget som kanske främst gjort sig kända för sin havremjölk. Även den tjänsten var baserad i Malmö, men i rekryteringsprocessen kunde Kalle förhandla sig till att jobba hemifrån. Kanske tack vare pandemin, tror han.
– Pandemin har i alla fall speedat på den här processen. Först nu kan man titta tillbaka på 1,5 år och se att det för många fungerat utmärkt att arbeta hemifrån.
Det var dock inte utan vånda som paret lämnade Malmö. Vad skulle Anna, uppvuxen i storstaden, tycka om mörkret och tystnaden ute på landet? Kalle å sin sida funderade på om det skulle kännas konstigt att återvända hem. Betydde det att cirkeln sluten, att det var slut på äventyr nu?
Snart två år efter flytten har de landat i sin nya tillvaro. Kalle beskriver det som att livet blivit enklare.
Från gården hemma i Ukna jobbar Kalle som lönespecialist åt Oatly, kanske mest kända för sin havremjölk. Då en majoritet av släkten är mjölkbönder är arbetsplatsen kanske inte helt okontroversiell, men Kalle tycker det känns bra att jobba för en företag med starkt fokus på hållbarhet.
– Jag gillar inte ordet "livspussel", men det där pusslet är mycket tydligare inne i stan. Allting är så uppstyrt i Malmö. Här kan det vara så att vi får besök av min syster från Västervik en dag när vi håller på att kratta löv. Då är det bara: här, ta en kratta och var med!" Umgänget blir mer naturligt och avslappnat. Samtidigt älskar jag Malmö som stad, och både Anna och jag är där några dagar i månaden eftersom våra jobb utgår därifrån. Det känns lyxigt att få båda delarna.
Kalle tror på en framtid för landsbygden. Inte minst nu, när pandemin har visat att man inte nödvändigtvis behöver bo där man jobbar.
– Jag tror att man måste våga lite. Men jag ser ju på en del kompisar som kommer hit på besök att något tänds i deras ögon: "Oj, det går. Man kan flytta ut på landet och ändå behålla jobb och karriär".
Över en längre tid är trenden att befolkningen i Ukna minskar, men de senaste åren har en ljusare trend kunnat skönjas. Huspriserna har gått upp, och det är inte lätt att över huvud taget få tag på ett hus i trakten. Kalle och Anna letar just nu hus att köpa, och ett av alternativen de börjat överväga är att köpa en tomt och bygga nytt.
– Jag tror och hoppas att det går att vända utvecklingen här i Ukna. Om det kom in ännu fler barnfamiljer skulle det kunna hända häftiga saker.