Havsbesök bland hurtiga cyklister och skvattram

Morgonen är solig. Tidigt. Medan en av oss sover vandrar jag vid sextiden den naturstig som ordnats i Tyrislöt av Sankt Anna hembygdsförening. Den är alldeles charmerande så dags på morgonen när ängs- och hagmarker ännu ångar av mötet mellan sol och dagg. Konstigt nog ser man knappt skymten av havet från naturstigen. Mycket märkligt. Är vi vid havet eller inte? Från ett kärr stiger en omisskännlig doft av skvattram och i skogsbrynet står en råbock spejande och vädrande. Den hör och ser mig, luktar mig säkert.

Tillbaka i stugan (som heter Missjö) väcks den sovande och vi går och äter frukost, kaffe och fralla, i receptionen på Tyrislöt camping där det också finns en servering och kiosk.

En tysk familj är före oss i kön och ett mindre barn leker med svenska flaggan – sopar faktiskt trappan med den. (Filma, gestikulerar jag åt Per som redan har kameran uppe).

– Vi har jättemånga tyska familjer här och det är väl det som är den stora skillnaden mot när jag började här för 13 somrar sen, att det har blivit allt fler internationella gäster, säger Sofi Eriksén, campingvärdinna och veteran som bara var 14 den första sommaren.

Så gott som alla som jobbar på campingen, sju personer, har på något sätt haft anknytning till Tyrislöt sedan tidigare. Har bott på campingen eller har föräldrar med sommarstuga på ön.

– Vi bodde nere på campingen på säsong, berättar Sofi.

Hon berättar också att det finns inalles 130 platser på campingen och att 40 av dessa är säsongsplatser.

– Vi öppnar till valborg och stänger sista helgen i september.

Bland gästerna på campingen hittar Corren denna förmiddag Eva Frisk från Gävle och Göran Cronwall, Sandviken. Ja, vi såg dem redan i Söderköping där de var dagen före och traskade runt i regnet i medeltidsstaden.

– Vi bor en vecka i stuga här och jag var här för länge sen, 10–12 år sen, berättar Eva.

– Men för mig är det ett helt nytt ställe, säger Göran. Det är lugnt och fint här, fräscht och välstädat. Vi tycker det är toppen.

Två som säger sig vara överlyckliga över campingens existens är Ann-Marie och Emelie Wiktorson från Göteborg. Mor och dotter som är ute och gör Östergötland osäkert per cykel.

– Vi startade i Motala och ska vara ute och cykla och tälta en vecka. Först åkte vi till Linköping via Borensberg och det var jättefint utmed Göta kanal fram till Berg. Andra dagen åkte vi Linköping–Rimforsa–Horn och det är längsta etappen, 97 kilometer, berättar Ann-Marie.

De besökte även Småland (Gamleby och Loftahammar) innan de tog sig in i Östergötland igen via Valdemarsvik, Gryt och Fyrudden för att sedan råka i sådant blås- och regnväder att de satt i flera timmar under ett kiosktak och frös.

– Sen cyklade vi till Tyrislöt och hyrde den enklaste stuga de hade. Det var underbart att sova torrt och varmt.

Nu när de är torra igen vill de iväg så fort som möjligt och vinkar adjö och ger sig iväg mot Stegeborg och Söderköping.

Vi knallar ner till hamnen.

Där myllrar av människor. I alla fall i jämförelse med i morse då det bara var jag och en mås. Det är folk med lustiga hattar, nja, kanske inte så lustiga, men hattar i alla fall och kepsar, folk med ryggväskor, axelväskor, handväskor, kylväskor, folk med barn i vagn, barn på arm, barn i hand, folk med blicken full av reslust och upptäckarglädje: på väg att gå ombord och göra sig klara för avfärd med Skärgårdslinjens passagerarbåt Lindskär (inte blindskär) med destination Gräsmarö–Harstena. De flesta pratar på tyska.

– Ska ni med eller inte, frågar den något stressade skepparen Gunnar Bergström. På svenska.

Nej, vi kommer från Corren och undrar bara hur många passagerare ni tar.

– 78, men än är det inte fullt, säger Bergström och lägger ut.

En av oss lägger också ut. Per snusar nämligen.

Sen går vi upp och en av oss hjälper personalen en stund och jag blir riktigt trött när min jobbarkompis Emma Klint kör fast på gräsmattan med en tungt lastad varuvagn livsmedel. Tillsammans reder vi dock ut situationen.

Som tack skjutsar Emma oss till Lagnö vändplats sex kilometer bort där en buss visst lär komma om någon timme. Till Tyrislöt kommer den inte förrän om sex, sju timmar. Eller har den redan gått? Jaja, hur man än vänder sig har man ändan bak. Jag sitter fram.