Den smala grusvägen slingrar sig fram genom skogen till det röda trähuset och vid grinden möter tre ystra hundar. Här bor familjen Sernefalk och Mia hälsar glatt välkommen. Redan från infarten lägger man märke till de stora odlingarna. Vyn över kohagen i utkanten av gräsmattan och sjön med tillhörande kvällssol är ljuvlig. Här har familjen bott i tolv år nu och kan inte tänka sig att bo på någon annan plats.
Huset som haft flera ägare genom åren och varit uthyrt mestadels har en intressant historia. I över 30 år var det greve De la Gardies sommarbostad. Greven odlade mängder med jordgubbar, hallon och vinbär på den 15 000 kvadratmeter stora tomten. När familjen Sernefalk tog över var det körsbärsträd nästan ända fram till dörren och inga gräsytor.
– Vi har grävt, sågat och dragit så mycket träd för att få till de gräsytor som vi har i dag, berättar Mia med ett skratt. Jordgubbsodlingarna som fanns då hann rådjuren äta upp men vi har inte behövt köpa vare sig hallon, vinbär eller körsbär under vår tid här kan jag säga.
Även om Mia inte anser sig vara perfektionist ville hon ändå ha ordning och reda i trädgården. Vinbärsbuskarna flyttades om och planterades ut längs staketen, hallonbuskarna står i egenbyggda pallkragar och det finns återigen jordgubbar i trädgården. Rådjuren håller sig på andra sidan grusvägen tack vare familjens tre hundar.
Gräsytorna som finns i dag används främst till odlingar. Framöver planerar Mia även att plantera en äng med blommor men det är inte enbart för blommornas skull.
– Mest för att slippa klippa gräset, det är ju bara för tråkigt, erkänner hon glatt.
Det finns ingen prestige i odlingen för Mia trots att hon genom sitt intresse faktiskt har uppnått att familjen är självförsörjande på det hon odlar.
– Jag använder alla våra bär. Syltar, saftar eller torkar för att använda i egengjord müsli. Det jag inte hinner ta om hand direkt fryser jag in och gör något med senare, säger Mia och konstaterar att hon hittills i år sålt över 15 kg vinbär.
I odlingen använder hon det som bjuds. Allt från ris till trädgårds- och matavfall används i odlingen. Mia använder helst så kallade hügelbäddar som byggs upp med ris och grenar i botten.
Vad är bäst med hügelbädd?
– Att den är gratis. Men egentligen är den biologiska mångfalden en drivkraft också. Gör man en sån bädd så är den full av liv, till skillnad från köpejord, berättar Mia.
Mia odlar mest det som är ätbart men hon har gärna blommor för skönheten och framförallt binas skull. Hon är noga med att plantera på ett sätt så att växterna nästan sköter sig själva.
– Jag sköter om alla mina växter men om någon växt dör så håller jag inte på och försöker få tag i nya av samma sort. Då är det helt enkelt så att den sortens växt inte ska vara hos mig.
Odlingsintresset har hon fått från sina föräldrar men det var först när hon blev vuxen som hon utvecklade ett eget intresse.
– Mamma har försett mig med så otroligt mycket olika växter och här finns ju plats för att låta dem växa, konstaterar Mia.
För henne är det viktigt att äta närproducerat. Inte enbart för djurhållningen utan lika mycket för bönderna runtomkring.
– Jag är ju uppväxt här i krokarna och det har försvunnit så otroligt mycket lantbruk, förklarar Mia som lånar ut större delen av marken till kobete. Vi måste hjälpas åt att hålla liv i både lantbruk och naturen runt oss.